Författare: KAM auktoriserade & kvalitetssäkrade komplementär och alternativmedicinare med specialistkompetens inom homeoterapi och homeopati, Karin Dutina & Monika S. Swärd

På marknaden i dag verkar det råda en stor förvirring om vad homeopati är samtidigt som utbudet av homeoterapiformer är stort. Det är viktigt med rätt konsumentinformation och att rätt begrepp används så att konsumenten får en möjlighet att göra ett rationellt val. I media kallas de potensierade medlen för homeopati.
Så vad är det som har hänt? Varför är det inte en självklar skillnad mellan den homeopatiska sjukdomsmetoden som homeopatin använder sig av och  sjukdomsmetoder som medicinerar med potensierade medlet (homeopatika)

Vi skall försöka nedan att klargöra begreppen Homeoterapi, Homeopatika och Homeopati.     

Bild text: Olika behandlingsformerna med homeopatika vars globala begrepp är homeoterapier enligt definitionen från Homeotherapy Definition and Therapeutic Schools, av E.A.C.H. European Council of Doctors for Plurality in Medicine, Brussels, 1997. Modifierad av K.Dutina 2003.

Homeoterapi

Ett samlingsbegrepp för olika behandlingsformer som använder sig av homeopatika (potensierade dynamiserade medel) i någon form eller i kombinationer.

Homeopatika

Homeopatika anges i olika koncentrationer (potenser) som är skakade (dynamiserade) Potenser anges i olika skalor. Homeopatika används vid olika homeoterapi former som baserar sig på olika behandlingsmetoderna för att administrera (ge) homeopatikan till den behövande oavsett om det är en människa, djur eller en växt.

Historiskt synsätt på läkemetoder.

Redan Hippokrates hade definierat två olika sjukdomsmetoder i hans bok ”Om människans natur”.

Den lika principen, Similia Similibus curantur. -Homeopati
Principen som upplöser sjukdomarna i sin helhet genom sin likhets metod. Som exempel om huden blivit utsatt för en brännskada, ska yttre värme appliceras direkt på skadan. Smärtan blir initialt värre men brännskadan lindrigare och läker snabbare.

Den olika principen, Contraria contrariis curantur. -Allopati
Principen som borttager symtomen genom sin motsatsmetod. Som exempel om huden blivit utsatt för en brännskada, ska yttre kyla appliceras direkt på skadan. Smärtan blir intalat bättre men brännskadan allvarligas och mer svår botad.
Homeopatin tillhör den lika principen, den som enligt Hippokrates upplöser sjukdomen i sin helhet.

Homeopati

Är en läkemetod som grundar sig på principen ”en sjukdom kan botas av något som kan ge liknande symtom”. Kärnan i läkemetoden är att man iakttar vilka symtom ett ämne orsakar hos en frisk människa. (s.k. prövning) Återfinns samma symtom hos en sjuk människa (som inte har fått i sig av ämnet ifråga) kan den sjuke botas genom att inta ämnet i ”potensierad” form. Homeopati går alltså ut på att hitta ett homeopatiskt enkelmedel (homeopatika) som stämmer överens med hela den sjuke personens lidande. Homeopatin använder sig av endast ett enkelmedel i taget och detta medel skall passa in på hela individens totala symtom bild.
Homeopati är en läkemetod och en TM/CAM-behandlingsform som använder sig av potensierade medel (homeopatika) och ingår under samlingsbegreppet Homeoterapier.
Inom den homeopatiska läkeprincipen kan man använda sig av både ”potensierade” och ” icke potensierade” medel eller som örter men förmodligen också allopatiska läkemedel. 

Hahnemann grundare av teorin för läkeprincipen homeopati

Den tyske apotekaren, kemisten och läkaren Dr. Samuel Hahnemann som föddes natten mellan den 10 och 11 april 1755 i Meissen, Hahnemann studerade bl.a. i Leipzig i Tyskland, Wien i Österrike och avlade sin doktorsexamen i Erlangen, Tyskland den 10 augusti 1779.
1795 omnämndes Hahnemann tillsammans med 7 andra vetenskapsmän som en av dem som gjort största insatserna på den tiden inom farmacin. Hahnemann var speciellt intresserad av toxikologi (läran om gifter). Och mettallurgi (läran om metaller).
Hahnemann gifte sig för andra gången i januari 1835. Han flyttade med sin nya hustru till Paris där han mottogs med stor respekt och utsågs vid sin ankomst till hedersordförande i en homeopatisk läkarförening. Han blev adelns- och den förnäma väldens modeläkare.
”Similes makt” kunde inte längre ge någon hjälp då Hahnemanns livskraft var slutgiltigt uttömd. Idag vilar Hahnemanns kvarlevor på kyrkogården Pére-Lachaise tillsammans med andra berömda namn ur Frankrikes historia. Och det är en mycket spännande och besynnerlig historia. Den 2 juli 1843. dog Hahnemann i en ålderdomsbronkit (sekundär lunginflammation).

Hahnemann upphovsmannen till potenserings förfarandet ”Potensiering”

Hahnemann är upphovsman till ”potensieringen”. Detta har medverkat till ytterligare förvirring. De potensierade medlen (homeopatika) och läkeprincipen måste hållas isär även om upphovsmannen är densamma.
S. Hahnemann och läkarna på den tiden arbetade med giftiga ämnen i sin råa form. För om det inte var giftiga i sin naturliga form kunde de inte verka som läkemedel, utan uppfattas av organismen som mat. S. Hahnemann rev och mortlade läkemedlen och kallade det förfarandet för potentiering av ämnena för att på så vis minska giftverkan. Han beskriver sitt nya förfaringssätt i den tredje upplagan av Organon 1824.
I och med det hade Hahnemann konstruerat det potensierade medlet (homeopatika) som i sin tur över tid har applicerats på en mängd olika behandlingsmetoder som i sin tur olyckligtvis börjat kallas homeopati istället för homeoterapier.
Alla behandlingsmetoder (läkeprinciper) som använder sig av potensierade medel (homeopatika) går ofta felaktigt under benämningen homeopati. Potensierade medel kan användas vid olika läkemetoder. Ett samlat begrepp för alla de metoder som använder sig av potensierade medel (homeopatika) är homeoterapier. (Se bild och bild text ovan).

Prövning

Den verkan som ett ämne har haft på ett antal friska personer har sammanställts genom att de under prövningen uppkomna symtomen har nedtecknats i Materia Medica. De homeopatiska enkelmedel har testas på människor under flera hundra år, vilket i korthet innebär att man ger en frisk individ medlet i urtinktur och potensierat och ser vilka symtom den får. Dessa symtom är att betrakta som en konstlad framställd sjukdom. Dessa botar i potensierad form en sjuk individ som har dessa symtom (symtomen som en frisk individ fick genom att äta medlet). Dessa tester och erfarenheter har dokumenterats i olika Materia Medica (läkemedelslära) och repertorier (symtom uppslagsverk) som homeopaten använder i sitt arbete. Idag används även datorer med speciella programvaror för att underlätta arbetet för homeopaten.

Praktisk behandling

Valet av medel bestäms av de sjukdomssymtom som patienten uppvisar och när dessa sjukdomssymtom hos patienten överrensstämmer med symtomet som framkommit vid en prövning av medlet, anses att grundprincipen lika kan med liknande botas, är uppfylld och att det är det medel som patienten bör få.
Hänsyn tas till den totala sjukdomsbilden hos patienten, mentalt, känslomässigt och fysiskt dvs. allt som begränsar människan samt det som är sjukligt. Hänsyn tas vidare till hur patienten upplever sin sjukdom. Similiregel (6:e Organon, inledningen )  

Hahnemann sammanförde sina två upptäckter
Under sin livstid gjorde Hahnemann flera upptäckter som han även mot slutet av sin livstid kombinerade och förädlade, läkeprincipen homeopati och det potensierade medlet  (homeopatika).
Eftersom det är samma upphovsman till de båda upptäckterna görs oftast den felaktiga tolkningen, att de terapier som använder sig av ”potensierade” medel också har ordinerats enligt den homeopatiska läkemetoden. Vi ser att i dag finns det på marknaden många olika Homeoterapier som alla föreskriver ”potensierade” medel, där var och en  föreskrivs enligt en annan homeoterapi forms läkemetod.
1796 publicerades Hahnemanns teori under rubriken “En ny princip att hitta läkekraften i läkemedelssubstansen” i Hüfländische Zeitung. Redan 1797 omnämndes denna nya lära i Sverige av Sven Heden.
I boken Organon som utgavs första gången 1810 och är utgångspunkten för den homeopatiska läkemetoden och hur läkaren/homeopaten bör gå tillväga i sitt val av rätt medel.
Hela den homeopatiska läran bygger på långa och beprövad erfarenhet om hur de olika substanserna verkar på människan. Sammanställningen av läkemedelsprövningarna finns i olika Materia Media som ligger till grund för homeopatins behandlingsätt.

Litteraturhänvisning:

Rima Handley, A Homeopathic love story – the Story of Saumel and Mélanie Hahnemann, 1990. ISBN 1 55643 049 3

Samuel Hahnemann, Organon VI, 1990, Arcanum- Medicinska Fackliteratur, Mölndal, ISBN 91 85690 01 5

Arthur Braun, Homeoterapins metodik, Arcanum- Medicinska Fackliteratur, Mölndal, ISBN 91 85690 02 3

Josef M. Schmidt, Organon der Heilkunst–Text kritische Ausgabe der 6:e Auflage, 1999, Haug Verlag, ISBN 3-7760-1764-3

Homeotherapy Definition and Therapeutic Schools, av E.A.C.H. European Council of Doctors for Plurality in Medicine, Brussels, 1997,ISBN 2-9511467-0-1

www.mpa.se,  LVFS 1997:9 kap. 1, §4

Tillägg

Vi inser dock den retoriska problematiken som uppstår och har uppstått i samtal och arbete med den naturvetenskapliga synen. Då standard prefixen för en potensiering är endast en skala på -10 något upphöjt till något av en lösning utav ett ämne. Medans potensiering eller ett potensierat medel för en homeopat även innerbär en dynamisering, alltså att ämnet blivit slaget ett förut bestämt antal gånger mellan varje potensiering.

Det finns studier som visar att om man bara späder ett ämne så blir det bara en spädning, som saft. Något som Samuel Hanhemann själv upptäckte redan 1837. Men om ämnet slås (dynaminiseras) mellan de olika potens skalorna så kvarstår boteverka och giftverkan av ämnet upphör. Så den egentliga frågan och mysteriet ligger i vad som egentligen händer vid dynamisering av ett ämne? Tyvärr har studier endast bedrivits på grunden av vad sker vid potensiering, och det vet vi ju redan, det blir en spädning i potens skala.

Vad marknaden och vetenskapen i dag behöver är ett nytt ord för kombinationen potensiering och dynamisering av ett ämne Sk. Homeopatisk potensiering. Ett ord som alla vetenskaper och människor kunde enas om både nationellt och internationellt. Detta för att för alltid ta död på myten om att homeopatika bara skulle röra sig om en potensierat ämne. Utan att det faktiskt är dynaminiseringen som är gåtan och lösningen.