Tre olika metoder att behandla sjukdom
Behandling av sjukdomar bygger på en grund eller tes som beskriver hur läkemetoden i fråga fungerar. Tesen beskriver även hur och vad den kan behandla för sjukdomar, vilka sjukdomstillstånd den har för avsikt att bota och vad som skiljer dem åt. Det är alltså inte formen eller typen av läkemedel som är avgörande, utan istället anledningen till när, hur och varför de föreskrivs.
Den mest omnämnda och kända är nog den homeopatiska tesen similia similibus curantur – ”lika kan/bör med liknande botas”, även skolmedicinen har sin egen tes som gäller för sin läkemetod och föreskrivning av läkemedel, vilket är mindre känt.
Den tyska läkaren Samuel Hahnemann (1755–1843) som lade grunden till den homeopatiska läkemetoden uppger tre olika metoder som kan behandla sjukdom, i sin skrift ”Spirit of the homeopathic doctrine of medicine: The lesser writings by Samuel Hahnemann” (den engelska översättningen). De är som följer:
Den allopatiska läkemetoden, den som skapar ett motsatt tillstånd till den synliga sjukdomen som ska läkas. Behandlas med antipatiska, palliativa läkemedel som i sin tur skapar motsatta och nya symptom.
Den isopatiska läkemetoden, där medicinen är exakt lika eller den samma som infektionsämnet, allergent, det som förgiftat eller det ämne som behöver ersättas.
Den homeopatiska läkemetoden, där medicinen skapar ett lika tillstånd som den existerande liknande naturliga sjukdomen. Behandlas med homeopatiska läkemedel som utplånar (läker) sjukdomen till fullo.