Häxor, trolldom och folklig botekonst.
Författare: Monika S Swärd

Jag hörde på radion i Torsdags att cirka 300-400 per år personer avrättas i Norra Rumänien, Transylvaniens små byar för häxeri. Enligt journalisten på radion, berodde de flesta av rättningarna på avundsjuka. Att någon fick en bättre skörd eller mer välstånd, än någon annan i byn. En klart vedertagen orsak till att av rättas som häxa är rödögdhet. Det är ett typiskt bevis för en häxa, en som sätter det onda ögat på människor och fä.

Oftast visade det sig att det är kvinnor, som är ensamstående och äldre. Enligt journalisten är det de kvinnor som ej orkade gå så långt ut i skogen för att finna det bästa virket. Utan de som får stå tillbuds med surved, in samlat i närheten av hemmet som blir av rättade.

Är svenskarna fortfarande barbarer i EU ?

Det har förekommit dokumentation ända in på 1800- talet, tydligen ända in till dags datum. Denna häxprocess, som dödat tusentals människor och en ofantlig flora med botekunskap. Utifrån då tidens vetenskapliga tester. Ketting provet, som går ut på att om man kastar en människa i vattnet med samman knutna armar och ben. Om personen flöt efter sin död, var det bevis nog för att vederbörande var en häxa! Som förhoppnings vis alla vet i dagens upplysta läge så flyter en död kropp. Skulle personen vara smart nog att exempelvis gjuta in fötterna i dåtidens betong, så kroppen inte flöt till ytan, vad hade den då för möjlighet att försvara sig ?

Så hur såg politiken ut kring 1000- talet i Sverige?

I Grågås Islands första lag bok, tillkommen 1190 heter det sålunda i kyrkobalkens 7 : e kapitel Om en göra galdrar ,trollkonster, och trolldom är det , då han sjunger dem, eller lär någon dem eller låter sjunga dem för dig och sitt gods, då stämmes han till tings och tolvmännanämnd. Bedriver man förgörelse konster, då är detta skogsgångsak. Förgörelse är det att man med ord eller trolldom tillfoga fä eller man men eller bane. Ej heller må man sätta sin lit till stenar och ingjuta i dem trollkraft för att sedan sätta dem på fä eller folk eller fä som amulett. Vidare stadgades det att när trolltyg så som hår, grodfötter, människonaglar, och sådant blir funnet i folks säng eller säng kläder då skola de misstänkta undergå järnbördes provet.

Så uti från 1000-talets kunskap om blodstämmning, galdrar, sejder örtakunskap, vet vi ytterst lite om i dag. Vissa botekonster, har till en del överlevt. Men troligen, har mycket med viktig filosofisk kunskap gått förlorad. Vissa är helt och hållet Antropologiska berättelser. Kunskapen som beprövats och utformats flera årtusenden för att ständigt för bättras. Hade den överlevt om det endast var satyg, trolldom och en overksam drabbel? Förmodligen inte!

Kom bara i håg, Penicillinets upptäckt ! Ett utav häxornas, många mögliga gamla spindelnät . Eller Digitalis hjärtverkande effekt. Det finns så mycket kunskap om bot utifrån naturens eget skafferi av örter och mineraler. För att hjälpa och bota människor och djur. Att det ej bör förkastas på grund av okunskap eller politisk makt.

Så hur botade man sjuka, och hur såg man på sjukdom i den Nordiska folktraditionen?

Man ansåg att sjukdom var ett eget levande väsen. En sjukdoms ande, som utav en eller annan orsak besatte den sjukes livskraft. Att sjukdom var död, alltså en förutsättning för liv. Dynamiken mellan dessa två ytterligheter, gör det möjligt att uppleva medvetenhet. På så vis likvärdiga för det existentiella upprätt hållandet. Alltså en klar skillnad mellan den friska individen och det som var sjukdom eller symtom.

Galdrar

Galdrar är läkedomsramsor, som givits till mänskligheten genom Odins nio dygn i Yggdrasil. Galder betyder gala. Den gals fram som en rytmisk trollsång. Detta rytmiska upprepande påverkar medvetenheten. Sedan skall den galdras eller galas ut. Kulingen är besläktad i sitt läte med galdern.

En ur åldrig anglosaxisk galder finns bevarad i den magiska texten Aecerbot från 900-talet. Den riktar sig för himmelsk kärlek och nåd.

Jag står vänd mot Öster, jag ber om nåd

jag ber den härlige herren, jag ber den store drotten,

jag ber himmelrikets heliga väktare,

att jag med drottens gåva

måtte öppna denna galder med tänderna.

Dess värre är kunskapen om galdrandets konst i princip död. Samernas Jojk må vara det närmaste vi kan komma.

Sejd

Galdrandet sägs ha använts vid Sejdandet. I Erik Rödes saga finns det skildrat, att man i ett år av nöd tillkallade sig en Völva. Som betyder stav bärerska. Völvan hade i sällskap medhjälpare. Deras uppgift tros ha varit att skydda Völvans Hug. Så den kom säkert tillbaka till hennes kropp. Att sjunga Galdrar för att försätta Völvan i ett förändrat medvetandetillstånd, så hon kunde resa till de andra världarna för att inhämta information och bot mot byns nöd. En Sejd kan beskrivas som en form av trans. Völvan satte sig på en Sejdhäll, nån form av uppbyggnad. Runt henne samlades hennes medhjälpare och sjung galdrar .

För att underlätta för Hugens resa till de andra världarna, hade hon en Sejd stav. Det anses av vissa Antropologer att Påsk kärringarnas kvast är en kvar leva av Sejd staven.

Völvan tros ha varit en högt ansedd kvinna, som med sina medhjälpare reste från by till by för att sia och bota.

Stämma blod

Jag träffa en svensk same man för två somrar sedan och pratade med honom om blod stämning.

” ja, när man är där i skogen eller på fjället måst man överleva. Därför stämmer jag blod.”

Den konsten har överlevt tills i dag. Då jag hört många berättelser om att det även fungerar utmärkt vi telefon. Till blodstämmningen används en speciell formel, som lärts från lärare till elev. Oftast är de indelade i tre delar:

Som Jesus stämde Jordans flod

så stämmer jag ditt blod

I Guds Faders, Sons och den helige Andens namn.

Den frasen är en kvarleva på en blodstämmnings bön. Troligen tillkallades kraften av Ass och Vanernas gudom innan kristendomens inflytande i Norden.

Småfolket på gårdarna

De övernaturliga vållar sjukdom.

Enligt en kvinna på 20- talet som då var 80 år gammal sa :

”Här på Galtström finns det lika mycket folk, som man kan se, som man inte kan se.”

Hon menade därmed att för henne var det självklart, att tillvaron rymde lika många synliga som osynliga varelser. Den tron delades av de flesta. Men fanns det nu varelser, som man ej kunde se , så hade det uppenbart sina risker. Råkade man t.ex. komma ett osynligt väsen för nära, skada det, fördela det eller annars uppträda, så att det väckte dess vrede, blev man sjuk. Man fick Vitterbett och vad man nu kallat den åkomman, som blev följden av ett dylikt olyckligt möte. De flesta sjukdomar och speciellt invärtes sådana, komma på hastigt och häftigt, ansågs vara förorsakade av illasinnade andemakter, av något underjordiskt, eller av stygga avundsamma människor. Tänk på det du nästa gång du suktar efter grannens bil!

Ända in i dessa dagar offrar man till så kallade Älvkvarnar. Fördjupningar i en speciell offer sten eller häll på några centimeter i diameter. I dessa smorde man fett och offrade sina gåvor till älvorna, de som med sin skönhet kan ta en man rakt upp och ned eller än värre ifall du fängslas av Diserna kärlek och skönhet. För att för evigt försvinna in i dimmansrike Bergatagen blir du om du drack av deras ljung vin. Då gör du det för att stanna i deras värld för alltid.

Det kryllar av små folk i den Svenska folk traditionen, alla med kraft att bota eller skapa sjukdom. Tomten är en av de snällare, som vi än i dag ställer ut gröt till vid Midvintern, för att blidga hans makt. Trollen de ondskefulla, slemmiga varelserna har vi vuxna en förkärlek till via sagornas berättande. Vittror, Vättar, Rå, Älvor, Diser, Rackartyg är bara några av de många namn och benämningar som används på de små osynliga.

Heliga källor

Offer källor, de börjar ju bli lite moderna i dag . De så kallade trefalldighets källorna tycks ha överlevt Vite Krist, även om de har fått byta namn. Det gemensamma för att det skulle vara en bote källa var att den skulle rinna mot norr och ligga i ett dubbel kryss. ( läs en bok om jord strålning) och troligen ha en naturligt hög halt av mineraler.

I de norr rinnande bäckarna kunde man skicka budskap till gudarna i Asgård. Speciellt Odin som har sin plats i Norr, enligt den Nordiska traditionen. Så att han kunde vida befordra önskan tillbaka genom sina två korpar Hugin och Munin.

Även gamla förbrukade amuletter och sjukdom, kunde man sända i väg genom dessa heliga bäckar.

Källorna sägs besitta extra krafter för bot och källskådning under Midsommarens heliga dygn. Då kunde man bada för bot, skönhet och befruktning.

Daggkåpan Alchemilla vulgaris har alltid fascinerat mänskligheten. Då dess dagg inte är rester utav nattens fukt, utan en liten droppe vätska från växten själv. Gå barfota eller ännu häller rulla sig i dess dagg vid Midsommar, är av mycket stark botekraft. Det sägs att den kuren bevarar ungdomens skönhet.

Framför allt rent källvatten är fantastiskt gott att dricka.

Amuletter

Amuletter används ju än i dag . Allt ifrån ett ord t. ex. Gud bevara mig , till stenar eller amulett påsar innehållande olika kraft före mål. Något smycke vi fått ärva av någon kär och nära vi känner en speciell samhörighet med.

I de Nordindianska traditionerna skapar man bl.a. Ett knytte för sitt högre jag som kallas Hokhsidhe. I det skall finnas olika specifika örter, svärta från en nedslagen blixt, delar från djur man känner kraft i från. Sedan bärs den, tills det att personens högre jag är läkt och mogen för nya högre dimensioner. När det sker försvinner påsen, på ett eller annat vis.

För lycka och kärlek. Skapas en påse med Myskmadra, Sötväppling och Johannesört. Det intressanta är att det receptet är mycket, mycket äldre än dagens dokumenterade kunskap om Johannesörtens antidepressiva verkan.

Krans på dörren är också en gammal skyddsamuletts tradition, för att hålla onda andar från hus och familj. Myskmadran för familjefrid. Järnörten för fred och gott äktenskap. Lin för god skörd, fruktbarhet m.m.

Vanligt i dag är att se olika slags kvartskristaller runt halsen på både kvinnor och män.

Läkeörter

Örter, vi vet i dag med säkerhet att ört riket har kemiska varianter som ger bot. Redan i bibelns gamla testamente skrivs det att växterna finns på jorden för att ge oss föda och bota sjukdom.

Men förr i tiden tog man hänsyn till hela växten och man använde sig av jordens kraft, och naturens cykliska förlopp för att få ut det mesta möjliga kraft. Midsommar, midvinter, vår och, höstdagjämningen var extra kraftfulla för respektive växt. Det tog man också hänsyn till vid önskat bot.

Utifrån växtens beskaffenhet, utseende, plats att växa osv indikerade på växtens boteområde. Den läran kallas signaturläran. Många örter och växters namn finns med oss än i dag. Som Euprasia rostkoviana Ögon tröst, en oansenlig liten ört men som har genom tiderna botat och lindrat många slags ögonbesvär. Potentiella erecta Blodrot, Pulmonaria offencialis Lungört, Sanicula europea Sårläka med flera, talar sitt tydliga språk genom sitt namn vad de kan bota.

Mindre giftiga växter bryggde man te av. De användes också som om slag på den kropps del som skall behandlas. Hur många mödrar har väll inte upptäckt till sin stora glädje att deras barns öronhinnesinflammationer har botats med Lök och Vitkåls omslag .

Koppning

Koppning är en behandlings metod . Förr i tiden använde man sig av kohorn. Man gjort hål i på dess spetsiga topp. Placerade den öppna, bredare delen av hornet mot huden som först blivit penetrerat av en så kallad koppnings kniv. För att sedan suga upp ett vakuum så att koppan fastnade. På medicinhistoriska museet på KI har de väldigt fina exemplar av utrustningen.

Man hade stor kunskap om var på kroppen man skulle applicera dessa koppor för att nå bot i olika inre organ. Oftast har antropologerna skrivit att den sattes på den onda platsen , men så kan ej ha skett. En rätt placerad koppa drar ut en koagulerad blod massa och en fel placerad koppa skapar en våldsam blödning. Koppning använd fortfarande framgångsrik utan de Tyska Heilpraktikna, och de Svenska Homiatrikerna.

I dagens läge används små glaskoppor som kan steriliseras i stället, för kohorn. De är också försedda med en pump, i stället för att suga upp vakuumet.

Åderlåtning

Åderlåtning är ju ett förfaringssätt som var mycket populärt av de högre stånden och då tidens läkare som arbetade under 1700-talets senare hälft. Med filosofin att sjukdom endast bestod i sjuka och obalanserade vätskor. Så tillsammans med åderlåtning, som gick ut på att låta patienten tappa en hel del blod , lavemang behandling, svettningar, kräkningar och fontanell öppnande, behandlade man den sjuke. När han väl var död kunde man ju alltid skylla på att han var för sjuk.