Boken Organons olika upplagor
Författad av Monika S Swärd
www.phenix.se 

Ordet Organon (grekiska Ὄργανον) används inom alla discipliner av medicin och betyder verktyg eller redskap, också inom homeopatin. Det är skriften där den homeopatiska läkemetodens principer och metoder finns beskrivet. Boken kallas  många gånger för den Homeopatiska bibeln och till vardags kallas den helt enkelt för Organon och är författad av Samuel Hahnemann (1755-1843). 

Kanske var det när Samuel Hahnemann år 1796 översatte avhandlingen Treatise on Materia Medica som han fick de första tankarna som skulle komma att inspirera till den homeopatiska tesen Simila similibus. Den händelsen betraktas idag som de första tankarna och födseln av den homeo­patiska Simile-principen. Samuel Hahnemann hade under sin tid i Transsylvanien ådragit sig malaria och lärt känna den medicinska effekten av barken från trädet Cinchona. Han hade då fått dricka dekokt på Kinabarken som hade botat hans sjukdom. Men han opponerade sig mot William Cullens teori i artikeln och menade att den förklaringen inte håller. För att bemöta och undersöka tesen som framställdes av William Cullen gjorde Samuel Hahnemann vetenskapliga försök på sig själv med Kinabarken. Efter några doser fick han, återigen, liknande symptom som när han var sjuk i malaria. Samuel Hahne­mann skriver i sina texter: ”Jag intog 4 quentchen två gånger per dag och vad hände? Jo, mina händer och fötter blev iskalla. Jag blev matt och sömnig, så kom en stark hjärtklappning, pulsen blev snabb och hård, jag fick en känsla av ängslan, darrningar, törst samt en pulserande känsla i huvudet. Även de för mig välkända symptomen vid malaria som sinneströghet, stelhet i alla leder, men alldeles särskilt den domnade, obehagliga känsla som tycks förekomma i benhinnan i alla kroppens ben, uppträdde igen. Denna paroxysm varade varje gång i två till tre timmar och inträdde på nytt då jag upprepade dosen, annars inte”.
Den här upptäckten fick vetenskapsmannen Samuel att börja fundera på vad det egentligen var han hade upplevt. Kunde det vara så, att om ett medicinskt ämne ger en frisk människa en konstgjord sjukdomsbild så skulle det kunna bota en sjuk som uppvisar en liknande sjukdomsbild? Med den frågan JA besvarad var den homeopatiska principen född, Similia similibus. Efter att ha genomfört egna läkemedelsprövningar av Cinchonabarken, samt flera års efterforskande skrev han om sin nya upptäckt i en omfattande artikeln Heilkunde der Erfahrung (Erfarenhetens läkekonst), som publicerades i Hufelands Journal år 1801. Där skriver han om sina upptäckter om likhetsprincipen Similia similibus. Artikeln ligger till grund för det material som sedan blev boken Organon.

De olika inledningarna i Organon
Boken Organon finns i dag i sex (6) olika upplagor. I varje ny utgåva har Samuel Hahnemann reviderat, bearbetat och uppdaterat sina nya kunskaper och läror om den homeopatiska läkemetoden. Upplagorna har sedan numrerats i stigande följd, så Organons första utgåva var i homeopatins linda och i den sjätte är den sista utgåvan.
Den homeopatiska läkemetoden beskrivs i olika stycken och kapitel. Varje stycke i Organon är numrerade i stigande ordning via paragrafer. För varje ny upplaga av Organon har paragrafer lagts till, flyttats och textstycken har reviderats till en ny innebörd. På så vis genom de olika upplagorna kan vi se hur den homeopatiska läran har utvecklats över tid.

Boken är indelad i olika sektioner.
Paragraferna från §1–70 kallas för den teoretiska delen och §71 –§249 för den praktiska delen.

• §1–8 Berör läkarens arbete
• § 9–18 Livsprincipen
• § 19–70 De olika vägarna för att bota
• § 71–244 De viktigaste kunskaperna för att bota
• § 245–294 Användning av läkemedel och livsföring
• § 264–271 Farmaceutiskteknik, Q-potens
• § 285–291 Diverse annat och andra terapi metoder

Tidslinje över Organons olika upplagor
År 1810 publicerades den först upplagan under titeln Organon för rationell läkekonst.
År 1819 publicerades den andra upplagan under titeln Organon för läkekonst.
År 1824 publicerades den tredje upplagan av Organon
År 1829 publicerades den fjärde upplagan av Organon
År 1833 publicerades den femte upplagan av Organon
År 1841 färdigställdes den sjätte upplagan av Organon läkekonstens verktyg, den 6 juni närmare bestämt. Publicerades 1921.

Första upplagan år 1810.
Den första upplagan av Organ fick namnet Organon der rationellen Heilkunde nach homöopathischen. Till engelska översattes dokumentet till Organon of the Rational Healing Art, på svenska Organon för rationell läkekunskap. 
Till grund för texten ligger den tidigare nämnda artikeln.

Andra upplagan år 1819.
Den andra upplagan av Organon der Heilkunst publicerades då Samuel Hahnemann bodde i Leipzig i Tyskland. Upplagans titel är Organon Der Heilkunst och innehåller 315 paragrafer. Den andra upplagan översattes till franska år 1824 av Ernst Georg de Brunnow, samt till italienska år 1824 av Bernado Quaranta i Neapel, L´Organo della Medicina del dottor. Den andra upplagan översattes aldrig till engelska men omnämns i engelsk litteratur som Organon of the Healing art.

Tredje upplagan år 1824.
Den tredje upplagan av Organon författades då Samuel Hahnemann var bosatt i Köthen i Tyskland. Den här upplagan innehåller 317 paragrafer och 266 fotnoter. Det är första gången han skriver om potentiering av läkemedel (år 1827), homeopatika. Fram till dess har han arbetat med läkesubstanserna i deras rena råa form. Den tredje upplagan blev översatt till franska och italienska. 

Den fjärde upplagan år 1829.
Den fjärde upplagan av Organon innehåller 292 paragrafer och 303 fotnoter. I den fjärde upplagan rekommenderas förskrivningen av läkemedlen med en dos i taget och att dosen endast ska upprepas om den sjuke återigen uppvisar symptomen. Något som också är nytt i den fjärde upplagan är att Samuel Hahnemann här för första gången skriver om livsprincipen (den dynamiskt livgivande kraften). Den fjärde upplagan översattes till engelska. Den publicerades i Dublin år 1833 en översättning gjord av Charles H Devrient. År 1830 översattes Organon till ungerska av Pesth Ottonal. År 1828 publicerades boken Die Chronischen Krankhiten (Kroniska sjukdomar) författade av Samuel Hahnemann.

Den femte upplagan år 1833.
Den femte upplagan av Organon författades när Samuel Hahnemann var bosatt i Dresden, Köthen. Den upplagan innehåller 294 paragrafer och 47 fotnoter. Femte upplagan översattes två gånger till engelska av C Wesselhoft. År 1836 översattes den femte Organon till svenska av Per Jacob Liedbeck. År 1840 till ryska av Wratzky och till spanska av Sanlieby år 1853.
Det var under den här perioden drog sig Samuel Hahnemann undan från sina kollegor och elever. Den femte Organon var den sista upplagan som publicerades innan den sjätte upplagan utgavs år 1921. Det var den femte upplagan som kom att ligga till grund för spridningen av den homeopatiska läran i världen. Här beskrivs den så kallade plusingmetoden som görs utifrån C-potenser, läkemedlen ges i torr substans och fortsatt en eller några doser för att sedan avvakta verkan. 

Den sjätte upplagan år 1841.
Den sjätte och sista upplagan av Organon färdigställdes 6 juni 1841, bara några år innan Samuel Hahnemanns död, han var då bosatt i Paris. Sjätte Organon innehåller 291 paragrafer och 291 fotnoter och fick titeln Organon der Medizin och Organon of medicin är den engelska översättningen, på svenska översattes den till Organon läkekonstens verktyg.
Samuel Hahnemann hade då granskat alla sina noteringar och gjort de ändringar som han tyckte var nödvändiga utifrån de tidigare upplagorna. Ändringarna och vidareutvecklingen mellan den femte och sjätte upplagan är omfattande, ja, ett helt nytt arbetssätts! Här vidareutvecklade han läkemetoden, doseringen, läkemedlets form samt utvecklade en helt ny beredningsmetod, Q-potensen (divisions infinitèsemales potens), flytande och daglig dos av läkemedel vid kroniska tillstånd och flera månader i följd. Samuel Hahnemann uppmanade även att inför varje nytt intag ska läkemedlet bankas (dynamiseras). Begreppet sjukdom delades upp mellan akut sjukdom och kronisk sjukdom. Tillvägagångssättet i behandling och dosering anpassas utifrån vilken typ av sjukdom det är. Grunderna och behandling av den kroniska sjukdomen samt miasma läran. Ett nytt läkemedel föreskrivas utifrån Simile-principen vid akut sjukdom och att patienten samtidigt får göra uppehåll med sitt kroniska läkemedel. Samuel Hahnemanns nya läror innefattar att det kan behövas flera olika homeopatiska läkemedel under ett och samma akuta sjukdomsförlopp. Doseringen vid akut sjukdom kan behöva upprepas oftare under hela sjukdomsförloppet, ja upp till var femtonde minut. 
Här prövar han olika sätt att distribuera läkemedlet på, som att låta läkemedlen gnuggas på huden eller som olfaction, vilket innebär att läkemedlet intas genom att sniffa på ämnet. 
Han omnämner här i de sista paragraferna §§ 285–291 sex (6) andra terapimetoder som mineralbad, elektricitet och magnetism, Mesmerism, massage, kalla och varma bad. 
I inledningen av sjätte upplagan lägger han nu till curentur till similie-principen och den homeopatiska metodens tes blir nu fullständig Similia similibus curentur

Den sjätte upplagans fördröjning.
Den 6 juni år 1841 avslutade Samuel Hahnemann sitt livsverk med sammanställningen av den sjätte Organon. Han försökte själv få den upplagan publicerad under sin livstid, men av många olika anledningar lyckades han inte fullfölja sin önskan. Den sjätte upplagan av Organons manuskript fanns, efter hans död, kvar hos änkan Mèlanie d`Hervilly Hahnemann. Baron Clemens von Bönninghausen brevväxlade med änkan och han var en av de få kontakter hon hade kvar från Samuel Hahnemanns tidigare familj och kollegor. Troligen på grund av att hennes fosterdotter, Sophie Maria Barbara Böhrer (1828–1899) var gift med Clemens Von Bönninghausens son Karl. 
Tolv år hade passerat sedan Samuel Hahnemann avlidit. Den homeopatiska läkarkåren hade kännedom om den fullständiga upplagan av sjätte Organon, som han hade efterlämnat. Änkan Mèlanie d`Hervilly Hahnemann hade till slut, mycket motvilligt, låtit göra en avskrift från ett ark ur manuskriptet, som hon vid ett besök i Münster ska ha överlämnat till Clemens von Bönninghausen. I instruktionerna vid överlämnandet framgick det med stor tydlighet att innehållet var endast för honom att se och läsa, att han under inga omständigheter fick han publicera några delar av innehållet i dokumentet. Det hade varit Samuel Hahnemanns sista önskan ”…att inte delge den delen av den homeopatiska kunskapen, förrän mänskligheten var mogen”. Om Clemens von Bönninghausen visade bevis på sin lojalitet mot den avlidne lovade Mèlanie d`Hervilly Hahnemann att göra fler avskrifter och skicka dem till honom. Med den stora nyheten och kunskapen som Clemens von Bönninghausen just fått ta del av, ville han självklart dela med sig av den till sina kollegor och publicerade därför innehållet från avskriften som en artikel i Leips hom Zeitg (den 28 juli 1856). Det här upplevde änkan Mèlanie d`Hervilly Hahnemann som ett svek och efter det stannade resten av alla skrifter kvar i hennes ägo. 
I juli år 1870 startade Napoleon III krig mot Preussen, under ledning av Bismarck som ville skapa ett enat tyskt rike. Invånare med tyskt efternamn uppmanades att lämna Paris. Karl och Sophie von Bönninghausen och änkan Mèlanie d`Hervilly Hahnemann, som vid den tidpunkten bodde hos dem, flyr från Frankrike. De tar tillsammans med sig all kvarlåtenskap efter Samuel Hahnemann, hans dokument, personliga tillhörigheter, hans älskade pipa och flyr till Bönninghausens familjegods i Draup, Westfalen i Tyskland. 
Änkan Mèlanie d`Hervilly Hahnemann återvänder efter en tids asyl tillbaka till Paris och lämnade kvar Samuel Hahnemanns tillhörigheter och dokument på godset. Hennes dödsbo tillföll sedan Sophie Bönninghausen att ärva. Efter Sophie Bönninghausens död blev kvarlåtenskapen kvar på godset.

Gamla dokument hittas igen
Richard Haehl lyckas efter intensivt sökande, i slutet av första världskriget, finna samlingen av dokumenten. Trots att Richard Haehl var sjuklig lyckades han publicera  Samuel Hahnemanns biografi (Sein Leben und Schaffen) och sin avskrift av sjätte Organon på tyska, år 1921.
Dokumenten, journalanteckningar, sjätte Organon, böckerna Kroniska sjukdomar och hans älskade pipa klarade sig undan det andra världskriget genom att de förvarades utanför Stuttgart. Alla dokument fördes sedan till det av Richard Haehls nybildade Institut für Geschichte der Medzin Robert Bosh Stiftung, Stuttgard och har sedan dess förvarats och omhändertagits där. Med undantag för den sjätte upplagan av Organon som efterskänktes av Richard Haehl till de amerikanska homeopaterna William Boericke och James W Ward i april år 1920. Vilket var ett tack för deras ekonomiska hjälp som möjliggjort att kvarlåtenskapen av dokumenten efter Samuel Hahnemann kunde köpas av familjen Bönninghausen. Det berättas att efter Richard Haehl hämtat upp original manuskriptet skickade han det till New York och William Boericke, som personligen hämtat ut manuskriptet av sjätte Organon på postkontoret i mitten av maj 1920. William Boericke tog vid ett tillfälle med sig manuskriptet till årsmötet vid American Institut of Homeopathy i Cleveland år 1920. Manuskriptets ark visades upp på årsmötet och medlemmarna fick till och med ”ta i boken”. Därefter förde William Boericke med sig manuskripten till San Fransisco. Där gjorde han en engelsk översättning 1922 av den sjätte Organons tyska original. Det fanns planer på att skänka manuskriptet till American Institue of Homeopathy, men det förverkligades aldrig. Efter att William Boerickers, död år 1929, så fördes manuskriptet till J W Ward, som förvarade det på sin praktik. År 1933 donerade han dokumenten till Homeopathic Foundation of California. Stiftelsens fick senare även ärva hela
J W Ward stora samling av homeopatisk litteratur efter hans död, år 1939. Så alla hans böcker, inklusive manuskriptet av sjätte Organon flyttades år 1940 till ett homeopatiskt sjukhus, som bedrevs av samma stiftelse. Den dåvarande överläkaren Howard Engle förvarade till att börja med den sjätte Organons manuskript i sjukhusets kassaskåp, men när värdefulla böcker började försvinna flyttade han manuskriptet till kassaskåpet på sin privata praktik. Av utrymmesskäl flyttades sedan manuskriptet till advokaten och direktör John L Mc Nab. När han avled i mars år 1950 flyttades manuskriptet tillbaka till Howard Engles kassaskåp. När Howard Engle dog i oktober år 1952 hyrde hans svägerska, tillika sekreterare för stiftelsen, Elsa K Engle, på egen bekostnad, ett bankfack vid Bank of America och förvarade där sjätte Organons manuskript. I maj år 1969 flyttades sedan manuskriptet till ett bankfack på Crocker Citizens National bank. 
I juni år 1959 reste den välkände homeopaten Pierre Schmidt, från Genève till årsmötet för International Hahnemann Accosiationen San Fransisco USA, men fick tyvärr inte se manuskriptet eftersom fru Engle inte hunnit få hans brev och var vid hans besök bortrest. Tre år senare, år 1962 mottog han, som tröst, diabilder av texten. Det hade bekostats av California Women`s Homeopathic Association. Den enda homeopat som fick möjlighet att beskåda det fysiska manuskriptet, var fru Engles husläkare, Frederic W Schmid. Händelsen inträffade i fru Engles lägenhet år 1969.
År 1971 gjorde den tyska homeopaten Heinz Henne från Institute of  the History of Medicine i Stuttgart en förfrågan till fru Engles om att få göra en mikrofilm av hela manuskriptet. En kopia av hela originalet  gjordes på mikrofilm, av University of California, Berkely, som nu förvaras i Stuttgart. Därefter överlämnade Otto E Guttentag, dåvarande professorn för homeopati vid universitetet, i samförstånd med fru Engle det värdefulla verket av sjätte Organons original till University of California, San Francisco (USLF) år 1961. Vid begäran kan manuskriptet av sjätte Organon beskådas, efter att besökaren har uppvisat identifikationshandlingar och under översyn med en behörig personal från biblioteket. Manuskriptet är i dåligt skick, arken är hopklistrade och sammanfogade och när de viks ut från bladens boksidor bildar de stora ark. 
I juni 1974 organiserades en utställning under en internationell homeopatisk kongress där originalet ännu en gång uppvisades för deltagarna.
Inte nog med att samlingen varit försvunnen i 79 år, det är inte heller känt om någon hade lagt märke till att manuskriptet under två årtionden (1969-1992) har saknat ett ark! Troligen hade Frederic W Schmid smusslat med sig arket när han fick beskåda dokumenten vid sitt besök hos fru Engle i hennes lägenhet år 1969. Arket återlämnades år 1992 av en mycket skamsen änka efter Frederic W Schmid. Så till slut blev originalet av Samuel Hahnemann sjätte Organon äntligen fullständigt igen.

Sjätte Organons spridning
Richard Haehl utgav sjätte Organon på tyska år 1921. En avskrifter ska tidigare ha gjorts av Mèlanie d`Hervilly Hahnemann och är i dag försvunnet. R Haehl lät behålla en avskrift och skänkt originalet till de amerikanska homeopaterna. Det var inte en lätt utmaning R Haehl hade åtagit sig. R Haehl kopierade upplagan under en kort tidsfrist med trytande hälsa. Den upplagan är tyvärr bristfällig som föranlett till spekulationer och vilda teorier, snarare än till en djupare förståelse av den homeopatiska läkemetoden. 
William Boericker engelska översättning från 1921 är översatt från Samuel Hahnemanns original upplaga av sjätte Organon. Pierre Schmidt gjorde år 1969 en översättning till franska av de diabilder han hade fått av fru Engle. Pierre Schmidt var medförfattare till Final General Repertory och hjälpte till att översätta Organon till franska. Efter hans död grundades Pierre Schmidt Foundation och pengar från hans arv går till fortsatt forskning i ämnet homeopati.
Översättning till engelska av den femte Organon slog stort i Indien och andra delar av världen. Därför arbetar de indiska homeopaterna mycket med den så kallade plusmetoden och mycket är ett hopkok av den femte och sjätte Organon. De indiska, amerikanska och europeiska homeopaterna arbetar främst efter läran och filosofin som J T Kent utvecklade som under sin tid endast hade tillgång till den femte Organon.
En ny utgåva gjordes år 1978 på tyska av K Hochstetter.
MD, PHD Josef M Schmidt tillbringade nio (9) månader vid universitet i San Francisco och gick igenom texterna av sjätte Organons originalupplaga. Den kompletta upplagan finns i dag på tyska och publicerades år 2002.

 Den svenska översättningen
År 1935 gjorde Dr P J Liedbeck, Anatomie professor i Uppsala, en svensk översättning av den femte Organon. Fram till år 1980 var det den upplagan som fanns tillgänglig på svenska.
Bo Ramme var nästa som gjorde en svensk översättning av den sjätte Organon år 1980 och en andra upplaga trycktes år 1990. Han använde sig av apotekare Kurt Hochsetter till sin utgåva samt granskade från båda översättningarna av Willhelm Boerickes engelska upplaga samt Richard Haehls tyska upplaga. Bo Ramme fick betala en mindre summa till förlaget för den tyska översättningen. Den svenska upplagan stämmer väl överens med Josef M Schmidt senaste avskrivning (2002). 
Bo Ramme har lagt till egna tankar och idéer som översättarens anmärkningar som anges inom parenteser. Bo Ramme grundade förlaget 

Arcanum AB som i dag är sålt och förlaget äger fortfarande rättigheterna för den svenska utgåvan.

Exemplar av femte Organons svenska översättning, ur författarens privata samling

Litteraturhänvisningar

En läkare blir rebell, Erich Haehl, Gernandts Boktryckeri Stockholm 1944
A Homeopathic Lovestory, Rima Handley, North Atlantic Books 1990
In search of the later Hahnemann, Rima Handely, Beaconefield Publisher LTD
Gert Eselböck, Homeopati enligt Hahnemann. Handbok i homeopatisk teori.
Vision & Mission förlag 2013. ISBN-978-91-974971-4-5
Organon der Heilkunst, von Josef M. Schmidt, Neuausgabe 1999
Organon – Läkekonstens verktyg, Bo Ramme, AB Arcanum 1990
Organon of medicine 6 ́th edition, B. Jain Publishers (P) Ltd 2004
Simile- Den bortglömda läkekonsten, Monika Swärd 2025 
Hemsidan för Bosch Institut: https://www.bosch-stiftung.de/en/theme/institute-history-medicine