Sjätte Organons ödesresa
Författad av Monika S Swärd www.phenix.se

Samuel Hahnemann avslutade sina redigeringar av den sjätte Organonden 6 juni 1841 och skriver till sin förläggare:
    ”Just nu har jag efter 18 månaders arbete slutfört den sjätte upplagan av Organon. Jag antar att det är den mest fullkomliga skriften av alla. Jag kan se att trycket kräver 22 ark men jag önskar att det blir ett mera frigjort tryck och att det då kräver 24 ark. Jag önskar även att manuskriptet trycks på det vitaste pappret med de modernaste bokstäverna, då det troligen kommer att bli mitt sista arbete”.
    Inte nog med att samlingen varit försvunnen i 79 år, det är inte heller känt om någon hade lagt märke till att manuskriptet under två årtionden saknade ett ark!

Ordet Organon (grekiska Ὄργανον) används inom alla typer av medicin och betyder verktyg, redskap även inom homeopatin. Det är skriften där den homeopatiska läkemetodens principer och metoder finns beskrivet. Boken kallas många gånger för den Homeopatiska bibeln och till vardags kallas den helt enkelt för Organon och är författad av Samuel Hahnemann.
Boken Organon finns i dag i sex (6) olika utgåvor. I varje ny utgåva har Samuel Hahnemann reviderat, bearbetat och uppdaterat sina nya kunskaper och läror om den homeopatiska läkemetoden. Varje ny utgåva har numrerats i stigande följd, så Organons första utgåva var i homeopatins linda och den sjätte utgåvan är den slutliga innan Samuel Hahnemann avled. Organons originaldokument har en helt egen historia om hur dokumenten försvunnit och återfunnits under mystiska förhållande. Det har lett till att den senaste och sjätte (6) upplaga inte kunde läsas förrän på 1920-talet.

Den sjätte upplagan år 1841.
Den sjätte och sista upplagan av Organon färdigställdes så sent som ett år innan Samuel Hahnemanns död, han var då bosatt i Paris. Sjätte Organon innehåller 291 paragrafer och fick titeln Organon der Medizin eller Organon of medicin är den engelska översättningen, på svenska översattes den till Organon läkekonstens verktyg.
Samuel Hahnemann hade granskat alla sina noteringar och gjort de ändringar som han tyckte var nödvändiga utifrån de tidigare upplagorna genom att klistra in små handskrivna lappar med ändringarna i den femte Organon. Ändringarna och vidareutvecklingen mellan den femte och sjätte upplagan är omfattande, ja, ett helt nytt arbetssätts! Här vidareutvecklade han läkemetoden, doseringen, läkemedlets form, samt utvecklade en helt ny beredningsform, Q-potensen beredning till 1:50 000 som finns beskriven i §270 samt boken Die Chronischen Krankheiten. 
Förskrivningen ändrades från den tidigare torra substansen (sockerkulor) till dilution (flytande), för att han nu ansåg att det underlättar upptaget av läkemedlet i organismen. Här slutar han helt med att föreskriva Sacc lac (rena placebopiller) till sina patienter som han tidigare förskrev som ett substitut i behandlingen. Samuel Hahnemann uppmanade även att in för varje nytt intag ska läkemedlet bankas (dynamiseras). Begreppet sjukdom delas nu upp mellan akut sjukdom och kronisk sjukdom. Tillvägagångssättet i behandling och dosering anpassas också utifrån vilken typ av sjukdom det är. Grunderna och behandling av den kroniska sjukdomen samt miasma läran. Här ändras föreskrivningen till daglig upprepning av dosen vid behandling av kroniska sjukdomar. 
Ett nytt läkemedel ska förskrivas utifrån Simile-principen, vid akut sjukdom och att den sjuka samtidigt ska göra uppehåll med sitt kroniska läkemedel tills den akuta sjukdomen har läkt.
Samt innefattar att det kan behövas flera olika homeopatika under ett och samma akuta sjukdomsförlopp. Doseringen vid akut sjukdom kan behöva upprepas oftare under sjukdomsförloppet. Här beskrivs olika sätt att distribuera läkemedlet på. Som att låta läkemedlen gnuggas på huden eller olè fraktion som innebär att läkemedlet intas genom att sniffa på ämnet. Han omnämner här i de sista paragraferna §§ 285–291 sex (6) andra terapimetoder som mineralbad, elektricitet och magnetism, Mesmerism, massage, kalla
och varma bad och mycket mer intressant i den nya sista utgåvan.
I inledningen av sjätte utgåvan lägger han nu till curentur till similie-principen och den homeopatiska metodens tes blir nu äntligen fullständig, Similia Similibus curentur

Den sjätte upplagans fördröjning.
Den 6 juni år 1841 avslutade Samuel Hahnemann sitt livsverk med sammanställningen av den sjätte Organon. Han försökte själv få den upplagan publicerad under sin livstid. Men av många olika anledningar lyckades han inte fullfölja sin önskan. Vi kan läsa om hans försök i olika brev som bevarats[1]. I februari 1842 skickar han in sitt manuskript till förläggaren i Düsseldorf med noten: ”Just nu har jag efter 18 månaders arbete slutfört den sjätte upplagan av Organon.
Jag antar att det är den mest fullkomliga skriften av alla. Jag kan se att trycket kräver 22 ark
men jag önskar att det blir ett mera frigjort tryck och att det då kräver 24 ark. Jag önskar
även att manuskriptet trycks på det vitaste pappret med de modernaste bokstäverna, då det troligen kommer att bli mitt sista arbete. Har ni ingenting emot det tycker jag att det skall vara
en mycket vacker upplaga och utgåva. Ni kan bestämma ert arvode själva. Det enda jag önskar
är att ni gör ett gott arbete”. I augusti 1842 skriver Samuel Hahnemann i ett brev till
C Bönninghausen att man kan vänta sig att den sista upplagan av Organon snart skall publiceras.
I september 1842 ursäktar han sig, ”…publiceringen är försenad på grund av den franska bearbetningen.
Mitt Organon har ännu ej kunnat publiceras därför att den franska bearbetningen i början inte var i goda händer och jag kan inte komma ut med en tysk text innan den franska texten är klar”. I mars 1843 skriver han i ytterligare ett brev: ”Hoppet att den sjätte upplagan av Organon skall publiceras har grusats. Jag hoppas att åtminstone den franska upplagan skall komma ut i tryck så snart som möjligt. Då min
förläggare i Düsseldorf just nu inte har någon möjlighet att publicera den tyska versionen”.

Under år 1843 började S Hahnemanns hälsa att svikta och efter tio veckors sjukdom avled han, den 2 juli 1843, vid 88 års ålder.
Den sjätte upplagan av Organons manuskript fanns, efter hans död, då kvar hos änkan Mèlanie d`Hervilly Hahnemann. Baron Clemens von Bönninghausen brevväxlade med änkan och han var en av de få kontakter hon hade kvar från Samuel Hahnemanns tidigare familj och kollegor. På grund av att hennes fosterdotter, Sophie Maria Barbara Böhrer (1828–1899) var gift med Clemens Von Bönninghausens son Karl. 

Tiden efter Samuels bortgång
Tolv år hade passerat sedan Samuel Hahnemann avlidit. Den homeopatiska läkarkåren hade kännedom om den fullständiga upplagan av sjätte Organon som han hade efterlämnat. Änkan Mèlanie d`Hervilly Hahnemann hade till slut, mycket motvilligt, låtit göra en avskrift från ett ark ur manuskriptet, som hon vid ett besök i Münster ska ha överlämnat till Clemens von Bönninghausen. I instruktionerna vid överlämnandet framgick det med stor tydlighet att innehållet var endast för honom att se och läsa, att han under inga omständigheter fick publicera några delar av innehållet i dokumentet. Det hade varit Samuel Hahnemanns sista önskan ”…att inte delge den delen av den homeopatiska kunskapen, förrän mänskligheten var mogen”. Om Clemens von Bönninghausen visade bevis på sin lojalitet mot den avlidne lovade Mèlanie d`Hervilly Hahnemann att göra fler avskrifter och skicka dem till honom.
Med den stora nyheten och kunskapen som Clemens von Bönninghausen just fått ta del av, ville han självklart dela med sig av den till sina kollegor och publicerade därför innehållet från avskriften som en artikel i Leips hom Zeitg (den 28 juli 1856). Det här upplevde änkan Mèlanie d`Hervilly Hahnemann som ett svek och efter det avstannade konversationen och resten av
alla skrifter stannade kvar i hennes ägo. 
I juli år 1870 startade Napoleon III krig mot Preussen, under ledning av Bismarck som ville skapa ett enat tyskt rike. Invånare med tyskt efternamn uppmanades att lämna Paris. Karl och Sophie von Bönninghausen och änkan Mèlanie d`Hervilly Hahnemann, som vid den tidpunkten bodde hos dem, flyr från Frankrike. De tar tillsammans med sig all kvarlåtenskap efter Samuel Hahne-mann, hans dokument, personliga tillhörigheter, hans älskade pipa och flyr till Bönninghausens familjegods i Draup, Westfalen i Tyskland. 
Änkan Mèlanie d`Hervilly Hahnemann återvänder efter en tids asyl tillbaka till Paris och lämnade kvar Samuel Hahnemanns tillhörigheter och dokument på godset. Hennes dödsbo tillföll sedan Sophie Bönninghausen att ärva. Efter Sophie Bönninghausens död blev kvarlåtenskapen kvar på godset.

Gamla dokument hittas igen.
Dr Richard Haehl, lyckas i slutet av första världskriget, då ekonomin var skral, att köpa samlingen efter makarna Hahnemann av ättlingarna Bönninghausen. Han fick ekonomisk hjälp av de amerikanska homeopaterna William Boericke och James W Ward i april år 1920. Richard Haehl hade under lång tid samlat på objekt och skrifter efter Samuel Hahnemann och hade som ett litet museum i närheten av hans hem. Efter hans död ägs nu samlingen av Institut für Geschichte der Medzin Robert Bosh Stiftung, Stuttgart som sedan dess har förvarat och omhändertagit samlingen. Med undantag för den sjätte upplagan av Organon som Richard Haehl efterskänkte till de amerikanska homeopaterna William Boericke och James W Ward, som tack för deras ekonomiska hjälp. Det beskrivs att efter Richard Haehl hämtat upp manuskriptet skickade han det till New York och William Boericke, som personligen hämtat ut manuskriptet av sjätte Organon på postkontoret i mitten av maj 1920. 
William Boericke tog vid ett tillfälle med sig manuskriptet till årsmötet vid American Institut of Homeopathy, Cleveland år 1920. Manuskriptets ark visades upp på årsmötet och medlemmarna fick till och med ”ta i boken”. William Boericke arbetade sedan med översättningen av manuskripten till engelska i San Fransisco som färdigställdes år 1922.
Det fanns planer på att skänka manuskriptet till American Institue of Homeopathy, eller till Smithsonian Institute i Washington DC, men det förverkligades aldrig. Efter att William Boerickers, död år 1929, så fördes manuskriptet till James W Ward, som förvarade det på sin praktik. År 1933 donerade han dokumenten till Homeopathic Foundation of California. Stiftelsens fick senare även ärva hela J W Ward stora samling av homeopatisk litteratur efter hans död, år 1939. Det hedrades genom att biblioteket namngavs efter honom. Så alla hans böcker, inklusive manuskriptet av sjätte Organon flyttades år 1940 till den nya byggnaden av Hahnemann Hospital, som drevs av samma stiftelse.
Dåvarande överläkaren Howard Engle förvarade till att börja med den sjätte Organons manuskriptet i sjukhusets kassaskåp, men när andra värdefulla böcker började försvinna flyttade han manuskriptet till kassaskåpet på sin privata praktik. Av utrymmesskäl så flyttades manuskriptet sedan till advokat och direktör John L Mc Nab. När han sedermera dog i mars 1950 flyttades manuskriptet tillbaka till Howard Engles kassaskåp. När Howard Engle avled i oktober år 1952 hyrde hans svägerska, tillika sekreterare för stiftelsen, Elsa K Engle, på egen bekostnad, ett bankfack vid Bank of America och förvarade där sjätte Organons manuskript, då ingen annan vid stiftelsen hade visat något intresse. I maj år 1969 flyttades hon sedan manuskriptet till ett bankfack på Crocker Citizens National bank. 
I juni år 1959 reste den välkände homeopaten från Genève, Pierre Schmidt för att deltaga vid årsmötet Internationella Hahnemann Accosiationen, USA, San Fransisco. Han hade även hoppats på att få se manuskriptet, men fick tyvärr inte det eftersom fru Engle inte hunnit få hans brev och var vid hans besök bortrest. Tre år senare, år 1962 mottog han, som tröst, diabilder av texten. Den enda homeopat som fick möjlighet att beskåda det fysiska manuskriptet, var fru Engles husläkare, Frederic Schmid i hennes lägenhet år 1969. 
År 1971 gjorde den tyska homeopaten Heinz Henne en förfrågan till fru Engle om att få göra en mikrofilm av hela manuskriptet, det beviljades och framställdes vid University of California. Mikrofilm förvaras nu på Medicinhistoriska museet i Stuttgart. Därefter överlämnade Otto E Guttentag, dåvarande professorn för homeopati vid universitetet, i samförstånd med fru Engle det värdefulla verket av sjätte Organon till University of California, San Francisco (USLF) på avdelningen för ”Speciella utgåvor”, dit biblioteket för Homeopathic Fundation, Ca. hade flyttat. I juni 1974 organiserade Otto E Guttentag en utställning under en internationell homeopatisk kongress där originalet ännu en gång uppvisades för deltagarna.
I dag finns sjätte Organons original vid USCL bibliotek och är öppet för allmänheten.
Vid begäran kan manuskriptet av sjätte Organon beskådas, efter att besökaren har uppvisat identifikationshandlingar och under översyn med en behörig personal från biblioteket. Manuskriptet är skört och i dåligt skick, arken är hopklistrade, sammanfogade och när de
viks ut från bladens boksidor bildar de stora ark, så därför rekommenderas det att läsning
av manuskriptet sker via mikrofilm.
Inte nog med att samlingen varit försvunnen i 79 år, det är inte heller känt om någon hade
lagt märke till att manuskriptet under två årtionden har saknat ett ark! Troligen var det
Frederic Schmid som smusslat med sig arket när han fick beskåda dokumenten vid sitt besök
hos fru Engle i hennes lägenhet år 1969. Arket återlämnades senare av en mycket skamsen
änka efter Frederic Schmid år 1992. Så till slut, efter 23 år, blev originalet av Samuel Hahnemann
sjätte Organon äntligen fullständigt igen[2].

Sjätte Organons avskrifter
Vi vet att Samuel Hahnemann inväntade att den franska översättningen av sjätte Organon skulle bli klar innan publiceringen av den tyska upplagan kunde ske.
Bönninghausen fick ta del av ett ark från manuskriptet, som änkan Hahnemann låtit skicka, som han direkt publicerade och på så vis blev avvisad möjligheten att få ta vidare del av hela manuskriptet. Vi har idag ingen kännedom om vart den avskriften finns. Vi vet också utifrån ett brev som änkan Hahnemann skrev till Constantin Hering år 1865 att hon lät till slut göra en avskrift av den sjätte Organons manuskriptet. Vad som har hänt med det dokumentet har vi i dag ingen vetskap om. Sofie Bönninghausen lät göra en avskrift år 1879, som aldrig publicerades. Vad som hänt med det manuskriptet känner vi inte heller till. Men vi vet att det var någon av de avskrifterna, eller båda, som Richard Hael gjorde sin avskrift ifrån. Den är tyvärr bristfällig och full av felaktigheter som föranlett till spekulationer och vilda teorier, snarare än till en djupare förståelse av den homeopatiska läkemetoden. Det var inte en lätt utmaning R Haehl hade åtagit sig. Samuel Hahnemanns manuskript var i sig en enda röra av pappersark med en svårläst handstil på forntyska. R Haehl publicerade sin översättning under en kort tidsfrist med trytande hälsa. Trots att Richard Haehl var sjuklig lyckades han också publicera Samuel Hahnemanns biografi (Sein Leben und Schaffen) på tyska och sjätte Organon som blev publicerat år 1922.
William Boericke gjorde, som nämnts tidigare, en engelsk översättning från det tyska originalet
år 1922, som han lär ha donerat till University of California i San Fransisco 1933.
Pierre Schmitt gjorde år 1969 en fransk översättning från de diabilder han fick av
fru Engle år 1959.
MD, PHD Josef M Schmidt tillbringade nio månader vid universitet i San Francisco och gick igenom texterna av sjätte Organons originalupplaga. Den kompletta upplagan finns i dag på tyska och publicerades år 2002. Det är den mest fullständiga avskrift som finns i dag. Där det tydligt framgår vad som är från den femte Organon och vilken text som är från den sjätte utgåvan.

Den svenska översättningen
År 1935 gjorde Dr P. J. Liedbeck, Anatomie professor i
Uppsala, en svensk översättning av den femte Organon. Fram till år 1980 var det den utgåvan som fanns tillgänglig på svenska. Bo Ramme gjorde i samarbete med apotekare Kurt Hochsetter en svensk översättning av den sjätte Organon år 1980 och en andra upplagan trycktes år 1990. Upplagan från 1990 är granskad både från översättning av Willhelm Boerickes engelska upplaga samt Richard Haehls tyska upplaga. Bo Ramme fick betala en mindre summa till förlaget för den tyska översättningen. Den svenska upplagan stämmer väl överens med Josef M Schmidt senaste avskrivningen. De felaktigheter som finns är ganska kända.
Som exempel är det ett skrivfel i § 211, där översättningen i första i meningen är patienten, i stället för –det sjuka sinnestillståndet, livskraften i stället för livsprincipen på vissa ställen i boken. Bo Ramme har också lagt till egna tankar och idéer som översättarens anmärkningar inom parenteser.

KÄLLOR

British Homeopathic Journal with SIMILE, Josef, M. Schmidt
En läkare blir rebell, Erich Haehl, Gernandts Boktryckeri Stockholm 1944
A Homeopathic Lovestory, Rima Handley, North Atlantic Books 1990
In search of the later Hahnemann, Rima Handely, Beaconefield Publisher LTD
Organon der Heilkunst, Josef, M. Schmidt, Neuausgabe 1999
Organon – Läkekonstens verktyg, Bo Ramme, AB Arcanum 1990
Organon of medicine 6 ́th edition, B. Jain Publishers (P) Ltd 2004
Hemsidan för Bosch Institut: https://www.bosch-stiftung.de/en/theme/institute-history-medicine 

Fotnot

[1] A Homeopathic Lovestory, Rima Handley, North Atlantic Books 1990

[2] Inhämtad information från artikeln, British Homeopathic Journal with SIMILE, Josef, M. Schmidt, översatt av författaren.