Häxor, trolldom och folklig botkonst.
Författare: Monika S Swärd

Jag hörde på radion i torsdags att cirka 300-400 personer per år avrättas i norra Rumänien, Transylvanians små byar för häxeri. Enligt journalisten på radion, berodde de flesta avrättningarna på avundsjuka. Någon fick en bättre skörd eller mer välstånd, än någon annan i byn. Ett säkert tecken till att avrättas som häxa är att lida av röda ögon, det är ett typiskt bevis på en häxa, en som sätter det onda ögat på människor och fä.
Oftast visade det sig att det är kvinnor, som är ensamstående och lite äldre. Enligt journalisten är det de kvinnor som ej orkade gå så långt ut i skogen för att finna det bästa virket. Utan de som får stå tillbuds med surved, insamlat i närheten av hemmet som blir av rättade.
Är svenskarna fortfarande barbarer i EU 1992?
Det har förekommit dokumentation ända in på 1800- talet och uppenbarligen tydligen ända in till dags datum.
Häxprocess, som dödat tusentals människor och en ofantlig flora med botkunskap. Utifrån dåtidens så kallade vetenskapliga tester. Kettingprovet, som går till på så vis  att man kastar en människa i vattnet med sammanknutna armar och ben. Om personen flöt efter sin död så var det bevis nog för att vederbörande var en häxa! Förhoppningsvis vet alla i dagens upplysta tid så flyter en död kropp. Skulle personen vara smart nog att exempelvis gjuta in fötterna i dåtidens betong, så kroppen inte flöt till ytan, vad hade den då för möjlighet att försvara sig? Oavsett vilket så var döden oundviklig i båda fallen. 
Så hur såg politiken kring häxeri ut kring 1000- talet i norden?
I Grågås, Islands första lag bok, tillkommen år 1190 heter det sålunda i kyrkobalkens 7:e kapitel: ”Om en göra galdrar, trollkonster, och trolldom är det, då han sjunger dem, eller lär någon dem eller låter sjunga dem för dig och sitt gods, då stämmes han till tings och tolvmännanämnd. Bedriver man förgörelse konster, då är det en skogsgång sak. Förgörelse är att man med ord eller trolldom tillfoga fä eller man, men eller bane. Ej heller må man sätta sin lit till stenar och ingjuta i dem trollkraft för att sedan sätta dem på fä eller folk eller fä som amulett. Vidare stadgades det att när trolltyg så som hår, grodfötter, människonaglar, och sådant blir funnet i folks säng eller säng kläder då skola de misstänkta undergå järnbördes provet”.
Så, från 1000-talets kunskap om blodstämmning, galdrar, sejder, örtkunskap, vet vi ytterst lite om i dag. Några botkonster har till en viss del överlevt. Men troligen har mycket med viktig filosofisk, teoretisk och praktisk kunskap gått förlorad. Vissa kunskaper eller formler är helt och hållet antropologiska återberättelser. Kunskaper som beprövats och utformats flera årtusenden för att ständigt förbättras har gått förlorad. Om kunskaperna överlevt hade det då ansetts var sattyg, trolldom och en overksam dravel? Förmodligen inte!
Kom bara i håg, penicillinets upptäckt! Ett utav häxornas många mögliga gamla spindelnät  eller Digitalis blommans hjärtstärkande effekt. Det finns så mycket kunskap om bot utifrån naturens eget skafferi av örter och mineraler för att hjälpa och bota människor och djur. Att det är en stor förlust att den förkastas på grund av okunskap eller politiskmakt.
Så hur botade man sjuka, och hur såg man på sjukdom i den Nordiska folktraditionen?
Kanske man ansåg att sjukdom var ett eget levande väsen. En sjukdoms ande, som utav en eller annan orsak besatte och skadade den sjukas livskraft? Att sjukdom var död, alltså en förutsättning för liv, dynamiken mellan dessa två ytterligheter gör det möjligt att uppleva medvetenhet. På så vis likvärdiga för det existentiella medvetandets upprätthållande. Alltså en klar skillnad mellan den friska individen och det som var sjukdom eller symtom.
Här följer några kända läkemetoder.

Galdrar
Galdrar är läkedoms ramsor, som givits till mänskligheten av Odin, som efter nio dygn hängandes i världsträdet Yggdrasil lärde sig om runor och galdrar. Galder betyder gala. Det rytmiska upprepande påverkar medvetenheten hos den som galdrar och åhörarna. Den gals fram som en rytmisk trollsång som ska galdras eller galas ut. 
En ur åldrig anglosaxisk galder finns bevarad i den magiska texten Aecerbot[1] från 900-talet, den riktar sig för himmelsk kärlek och nåd. En ceremoni som pågår under ett dygn med magiska läkeväxter som olja, fänkål, salt och ramsor som ströddes över fältet för en god skörd. 

Jag står vänd mot Öster, jag ber om nåd
jag ber den härlige herren, jag ber den store drotten
jag ber himmelrikets heliga väktare
att jag med drottens gåva
måtte öppna denna galder med tänderna.

Dessvärre är kunskapen om galdrandets konst i princip död. Samernas Jojk må vara det närmaste vi kan komma, kulingen sägs också vara besläktad i sin teknik med galdern.

Sejd 
Galdrandet sägs ha använts vid Sejdandet. I Erik Rödes saga finns det skildrat att man under år av nöd tillkallade sig Völvan.
Ordet völva betyder stavbärerska. Völvan var (enligt skriftliga källor) en högt ansedd kvinna, som med sina medhjälpare reste från by till by för att sia och bota. Völvan hade i sällskap sina medhjälpare, som kunde vara både människor och djur, deras uppgift var att skydda Völvans hug, så den kom säkert tillbaka in i hennes kropp. Sejden började med att Völvan satte sig på en Sejdhäll, en form av uppbyggnad. För att underlätta för hennes hug att resa till de andra världarna, hade hon en Sejdstav, som hon placerade mellan sina ben. På huvudet hade hon en sedjmössa som på insidan var fodrad med skinnet från en svart katt. Runt henne samlades hennes medhjälpare som sjöng galdrar för att försätta Völvan i ett förändrat medvetandetillstånd, så hon kunde resa till de andra världarna för att inhämta information och bot mot byns nöd.
En Sejd kan beskrivas som en form av trans. Det anses av vissa Antropologer att Påskkärringarnas kvast är en kvarleva av Sejd staven.

Stämma blod
Jag träffa en svensk same, Elis på Knaften, för två somrar sedan och vi pratade om att stämma blod. När jag frågade så svarade han att – ”ja, när man är där i skogen eller på fjället måst man överleva. Därför stämmer jag blod.”
Den konsten har överlevt tills i dag. Då jag hört många berättelser om att det även fungerar utmärkt vi telefon. Till blodstämningen används en speciell formel, som lärts från lärare till elev. Oftast är de indelade i tre olika strofer:

Som Jesus stämde Jordans flod
så stämmer jag ditt blod
I Guds Faders, Sons och den helige Andens namn.

Den frasen är en kvarleva på en blodstämnings bön. Troligen tillkallades kraften av Ass och Vanernas gudom innan kristendomen kom till norden då man i stället började använde kristna uttryck.

Småfolket på gårdarna
De övernaturliga som kan vålla sjukdom.
Enligt en kvinna på 20- talet som då var 80 år gammal sa :
”Här på Galtström finns det lika mycket folk, som man kan se, som man inte kan se.”
Hon menade därmed att för henne var det självklart, att tillvaron rymde lika många synliga som osynliga varelser. Den tron delades av de flesta. Men fanns det nu varelser, som man ej kunde se, så hade det uppenbart sina risker. Råkade man t.ex. komma ett osynligt väsen för nära eller skada det eller uppträda på ett sätt som väckte dess vrede, kunde man råka ut för sjukdom. Man man kunde då råka ut för ett Vitterbett som kunde bli följden av ett dylikt olyckligt möte. Diagnosen för ett Vitterbett är okänt. Sjukdomar och speciellt invärtes sjukdom kunde påkomma hastigt och häftigt som ansågs vara förorsakade av illasinnade andemakter eller något underjordiskt eller stygga avundsamma människor.
Så hur kunde vi hålla oss väl och förbli vänner med små folken? Ända in i våra dagar offrar man till så kallade Älvkvarnar. Fördjupningar som är några centimeter i diameter kan ses i speciella offerstenar eller hällar. I fördjupningarna smorde man fett och offrade sina gåvor till älvorna. Älvor är kvinnliga väsen som med sin skönhet kan ta en man rakt upp och ned eller än värre, du kan fängslas av Disernas kärlek och skönhet. Diserna kan få dig att för evigt försvinna in i dimmornas rike. Bergatagen blir du om du drack av deras ljungvin eller åt av småfolkets mat då får du stanna i deras värld för evigt.
Det kryllar av små folk i den Svenska folktraditionen alla med kraft att bota eller skapa sjukdom. Tomten är en av de snällare som vi än i dag ställer ut gröt till vid midvintern, för att blidka hans makt. Trollen de ondskefulla, slemmiga varelserna har vi vuxna en förkärlek till via sagornas berättande. Vittror, Vättar, Di sma under jordi, Rå, Älvor, Diser, Rackartyg är bara några av de många namn och benämningar som används på de små osynliga.

Heliga källor
Offerkällor börjar ju bli i roppet igen. Så kallade trefaldighetskällor tycks ha överlevt Vite Krist, även om de har fått byta namn. Det gemensamma för att det skulle vara en källa för att bota sjukdom var att den skulle rinna mot norr och ligga i ett dubbel kryss (currykryss, jordstrålning) Troligen har de här källorna också en naturligt hög halt av mineraler.
Via de norr rinnande bäckarna kunde man skicka budskap till gudarna i Asgård. Speciellt Odin som har sin plats i Norr, enligt den nordiska traditionen, så kunde ditt meddelande föras till Odin med hans två korpar Hugin och Munin.
Även gamla förbrukade amuletter och sjukdom kunde man offra och skicka i väg genom heliga bäckar.
Källorna sägs besitta extra krafter för bot och källskådning under midsommarens heliga dygn. Då kunde man bada för bot, skönhet och befruktning.
Daggkåpan, Alchemilla vulgaris, har alltid fascinerat mänskligheten. Då daggen i bladen inte är rester utav nattens fukt utan en liten droppe vätska från växten själv som anses innehålla mycket med magi. Gå barfota eller ännu bättre rulla dig i daggen vid midsommartid är av mycket stark kraft för bot, läkning och ökad vitalitet. Det sägs att den kuren bevarar ungdomens skönhet.
Framför allt rent källvatten är fantastiskt gott att dricka.

Amuletter
Amuletter används ju än i dag . Allt ifrån ett ord t. ex. Gud bevara mig, till stenar eller amulettpåsar innehållande olika kraftföremål eller något smycke vi fått ärva av någon kär eller nära vi känner en speciell samhörighet med.
I de nord indianska traditionerna skapar man bl.a. ett speciell amulett för sitt högre jag som kallas Hokhsidhe. I det skall det finnas olika specifika örter, svärta från en nedslagen blixt, delar från djur man känner kraft i från m.m. Sedan bärs den tills det att personens högre jag är läkt och mogen för nya högre dimensioner. När det är dax så försvinner amuletten, på ett eller annat vis.
Ett recept för lycka och kärlek är att skapa en amulett som innehåller Myskmadra, Sötväppling och Johannesört. Av intresse är att det receptet är mycket, mycket äldre än dagens dokumenterade kunskap om Johannesörtens antidepressiva verkan. Växtkrans på dörren är också en gammal skyddsamuletts tradition, för att hålla onda andar från hus och familj. Myskmadran för familjefrid. Järnörten för fred och gott äktenskap. Lin för god skörd, fruktbarhet m.m.
Vanligt i dag är att se olika slags kvartskristaller runt halsen på både kvinnor och män.

Läkeörter
Örter, vi vet i dag med säkerhet att örtriket har kemiska varianter som ger bot. Redan i bibelns gamla testamente skrivs det att växterna finns på jorden för att ge oss föda och bota sjukdom.
Förr i tiden tog man hänsyn till hela växtens kemiska struktur och man använde sig av jordens kraft och naturens cykliska förlopp för att få ut mesta möjliga kraft. Midsommar, midvinter, vår- och, höstdagjämningen ansågs var extra kraftfulla för att skörda läkeväxter på.
Signaturläran
Den vanligaste läkemetoden som omnämns i svenska örtböcker är signaturläran. Signaturläran fanns omskriven redan under antiken, men systematiserades senare av apoteksrörelsen.
Sedan urminnes tider har man inom folkmedicinen sett sambandet mellan växtens utseende, smak, färg och form som en finger­visning om deras medicinska verkan. Ett exempel på signaturläran är växten Ögontröst, Euphrasia officinalis. Växtens kronblad ser ut som ett litet öga och anses kunna trösta ögat. Örten används som ett läkemedel vid olika former av ögonsjukdomar. Valnötskärnan, Juglans regia, anses vara stärkande för hjärnan, därför att formen på nöten liknar en mänsklig hjärna. Blåsippans, Hepatica nobilis, blad liknar formen hos en lever och anses därför passa bra vid behandling av leversjukdomar. Även växtens latinska namn, Hepatica, hänvisar till användningsområdet, då organet lever på grekiska heter hepar och på latin iecur. 
Den schweiziske läkaren och mystikern Paracelsus (Dlippus Aureolus Theophrastus Bombastus von Hohenheim 1493-1541) ägnade mycket med tid åt att utforma detaljerna kring Signaturläran.
Växter som inte är giftiga kan man brygga te av. Växter kan även mosas och läggas som omslag på den drabbade kroppsdelen. 

Koppning
Koppning är en behandlings metod där man med glaskupor eller kohorn. I norden använde man främst kohorn, där gjordes ett hål i på den spetsiga, toppig delen av hornet. Sedan placerade den öppna, bredare delen av hornet mot huden som först blivit penetrerat av en så kallad koppningskniv sedan sugs det upp ett vakuum så att koppan fastnade mot huden. I Finland finns fortfarande traditionen levande och genomför företrädesvis i bastun. 
Man hade förr i tiden kunskaper om var på kroppen man skulle applicera dessa koppor för att nå bot i olika inre organ. Oftast har antropologerna skrivit att den sattes på den onda platsen, men det finns mer avancerade system än det. En rätt placerad koppa kan dra ur en koagulerad blod massa och en fel placerad koppa skapar en våldsam blödning. Koppning används fortfarande framgångsrikt av utbildade alternativ medicinare som Tyska Heilpraktiker och Svenska Homiatriker med flera.
I dag används små glaskoppor som kan steriliseras, i stället för kohorn, de är också försedda med en pump, i stället för att suga upp vakuumet. Det finns också mjuka gummikoppor som kan dras över bindväven på kroppen. 

Åderlåtning
Åderlåtning är en behandlingsmetod som var mycket populär i de högre stånden och dåtidens läkare som arbetade under 1700-talets senare hälft. Den utfördes med hjälp av blodiglar eller avtappning av blod. Med filosofin att sjukdom bestod i sjuka och obalanserade vätskor sk. humoralterapi. Svart galla producerades av mjälten, gul galla av gallblåsan, blod av levern samt slem av lungorna och hjärnan. När lymfkärlen upptäcktes under 1600-talet kom den svarta gallan att ersättas av lymfan. Så tillsammans med åderlåtning, som gick ut på att låta patienten tappa en hel del blod , lavemang behandling, svettningar, kräkningar och fontanell öppnande, behandlade man den sjuka. 

Kloster
Så mycket kunskap som vi har kvar från klostrens traditioner är en gåva som används för lite. Många läkeväxter finns fortfarande kvar i vår flora som avkommor från deras medicinska läkeväxters trädgårdar. Så jag vill avsluta den här lilla artikeln med en hyllning till en kvinnas kunskaper som berört mig på många plan. 

Hildegard av Bingen

Den tyskfödda kvinnan Hildegard av Bingen (1098–1179) har tillfört mycket till för­ståelsen av läkedom och användandet av örtmedicin, metallerna, ädel- och halvädelstenar som läkemedel. Hennes syn på sjukdomar och deras uppkomst, som tes, kan vi faktiskt kalla en läkemetod.
Kärnan i hennes läkemetod är enhet och balans. Enligt Hildegard av Bingen kan man vid medicinsk behandling inte skilja kropp, själ och ande från varandra. För att kroppen ska få kraft att läka måste den medicinska behandlingen understödjas av en andlig aktivitet, t. ex. självreflektion och bön, som leder till harmoni i både kropp och själ, varpå läkning kan ske.
Hon introducerade även att mat kan användas för att förebygga sjukdom. Hildegard av Bingen skriver ingående om livsmedel och deras inverkan på kropp och själ. Hennes resonemang bygger på begreppen viriditas– livskraft, kraften i det gröna, och subtilitet-närings eller läkevärdet.
Överst på hennes tio-i-topplista för att främja hälsan låg bladguld och dinkelvete, vilka finns med i många av hennes medicinska beredningar och matlagningsrecept.
Hildegard av Bingen var mångsidig och välutbildad. Hennes bokverk omfattar religion, etik, dikter, filosofi, mystik, medicin, musik och kosmologi. Hon är mest känd för sin musik och körsång.
År 1228 ansöktes det för första gången om hennes helgonför­klaring och på 1500-talet skrevs hon upp på listan över heliga personer, utan att bli helgonförklarad. Det var först år 2012 som hon kanoniserades av påven Benedictus XVI, utnämndes till kyrkolärare och helgonförklarades. Idag firas hon som ett helgon runt om
i den kristna världen.

[1] https://en.wikipedia.org/wiki/Æcerbot