Kaffehus var även ett populärt inslag i de större europeiska städerna under 1600– 1700-talen. När Stockholms första adresskalender utgavs år 1728 fanns det inte mindre än 15 förnämliga kaffehus i staden. I Sverige infördes kaffeförbud år 1766. Förbudet kompenserades med att befolkningen fick tillstånd att själva destillera brännvin och likörer. Staten upptäckte sedan att de kunde beskatta kaffe varmed kaffeförbudet hävdes redan år 1769. Sedan dess har beredningen och bryggningen av kaffe utvecklats i alla möjliga smakvarianter och temperaturer. I dag finns en internationell kaffekultur där den svenska ”fikat” blivit ett kännetecken för att träffas över en kopp kaffe och kanske med en kaka till, att doppa i den bruna, varma drycken.

Homeopatins fader Samuel Hahnemann (1755–1843) skrev under sin tid i Leipzig år 1803 i en artikel om kaffets effekter.
Initialt skriver han om förstverkan och efterverkan av medicinska ämnen. Den första effekten av ett ämne är direkt motsatta den andra effekten av en medicinsk substans, som uppkommer när den primära verkan har upphört.
Vid en homeopatisk läkemedelsprövning uppvisar en viss substans en typ av symptom för att i ett senare skede uppvisa en helt annan symptombild (ett brett läkemedel). Kaffe är ett praktexempel på det. Han förklarar även att om Coffea arabica ges i homeopatiskberedning och överensstämmer med sjukdomens symptom utifrån Simile-principen, så förtar sjukdomen effekten av läkemedlet och hälsa kvarstår som resultatet. Men om man använder, i det här fallet, kaffe dagligen som ett palliativt läkemedel uppstår efterverkan.
Andra ämnen som används i vardagen som också uppbringar först- och efterverkan är bl.a; opium, choklad, ingefära, alkohol, vin, tobak, kinesiska- och örtte med flera. För det är substanser som innehåller en läkemedelsverkan och borde därför aldrig användas som ett födoämne, utan endast som läkemedel.

Den svenska specialiteten kaffekask, är en briljant förståelse av först- och efterverkan, då kaffe är en antidot avalkoholhaltig sprit och neutraliserar dess efterverkan och vice versa, så neutraliserar kaffets efterverkan av sprit. Det var Johann Ernst Stapf (1788–1860) som genomförde läkemedels- prövningen av Coffea arabica tillsammans med Samuel Hahnemann och andra läkare. J E Stapf var under åren 1822–1848 utgivare av ”Archiv für die homöopathische Heilkunst”, därprövningar publicerades. Det var senare T F Allen som tog in Coffea arabica i sin Materia Medica och som är utgiven på engelska.
I dag används Coffea arabica av homeopater över hela världen, både för akuta och kroniska åkommor. Antingen i sin naturliga obehandlade form cruda eller som rostad tosta.

En kaffedrickares uppvaknande

En gång i min ungdom, när jag sovit borta efter en kväll med dans i Sörmlands- skogarna, mötte jag kaffe. När jagvaknade om morgonen, dagen efter var jag trött, öm i kroppen, törstig, hungrig men även surmulen och kände miginte speciellt alert i huvudet. I huset där jag övernattat satt det i köket två äldre män, sippande på kaffe ur sina blommiga kaffekoppar. Så jagfrågade dem om det fanns lite vatten eller någon mat jag kunde få?
–Nej, var svaret.
–Men lite knäckebröd kanske ni har att bjuda på? Pep jag fram…
–Nä, det enda vi kan bjuda på är en kopp kaffe.
Det var den första kopp med kaffe som jag drack i mitt liv. Drycken luktade förvisso gott men smakade avskyvärt. Nöden har ingen lag, så jag pinade i mig den mörkbruna varma drycken. Efter en kort stund öppnades livet åter för mig. Allt mitt obehag försvann. Jag kände mig pigg, alert skärpt, pratglad, kunde planera min dag, det onda i kroppen efter nattens dansande, var som bortblåst. Även törsten och hungern gick över efter en kopp med kaffe.
–Jag hade fått uppleva Coffea tostas magiska, palliativa, förstverkan!

Efterverkan av kaffe och andra substanser

Idag är efterverkan eller den andra effekten av kaffe väl omskrivna i dagspress och vetenskapliga artiklar. Men sambandet mellan Coffea crudas bredd som läkemedel nämns sällan och förståelsen är till stor del förlorad. Framför allt saknas ofta förståelsen om vad som händer i organismen när vi börjar använda substanser med läkemedelsverkan som födoämnen.

Nu för tiden serveras vanligtvis inte kaffe till små barn och många är omedvetna om varför. Enligt Samuel Hahnemanns observationer kan barn som dricker kaffe utveckla symptom som, stamning, blekhet och en slapp muskeltonus, som försvårar gångförmågan. Det blir onaturligt livliga, men även missnöjda och finner ingen glädje i sina lekar. Hos den vuxna vanedrickaren av kaffe påverkas många områden i organismen vilket skapar iatrogen sjukdom (symptom som uppkommer som en biverkan av ett läkemedelsämne) och är därför en oegenligt sjukdom (symptom som upphör när man slutat med ämnet). Samuel Hahnemann rekommenderade därför en långsam nedtrappning av kaffet hos vanedrickare för att mildra abstinens- symptomen, som vi kan notera ofta inkluderar huvud- och muskelvärk.

Efterverkan eller den andra effekten av kaffe kan ge en uppsjö med olika lidanden hos den som fortsätter sitt dagliga vane- drickande av kaffe. Ifrån att ha känt sig glad och upprymd, kan det istället infinna sig en slöhet och lättja, kroppen upplevs stel och oföljsam. Från att ha varit social och pratsam så börjar orden att poppa ut ur munnen utan eftertanke. Det goda humöret efterföljs av irritabilitet, de blir sorgsna och ger kritiska uttalanden. Från att ha känt sig sexuellt upptänd, så avtar lusten, vilket i sin tur, leder till sterilitet hos både män och kvinnor. Tandvärk kan uppstå med en intensiv smärta, kinden sväller upp och blir röd, framför allt om natten och till slut så trillar framtänderna ut ur gommen.

Kaffe har även en laxerande förstverkan som är välkänd; de snabba tarmrörelserna leder till en försnabb peristaltik av tarmarna, så de viktiga näringsämnena i födan hinner inte absorberas och tillgodogöra kroppens behov av näring avfödan.

Sömnen påverkas också, från att i förstverkan ha gett ett flöde av livliga tankar och idéer under förnatten och som i efterverkan leder till sömnproblem. Det naturliga behovet av sömn som vid dagens slut gör att vi vill gå och lägga oss när vi känner oss, trötta i sinne och kropp, samt lite griniga och sura. De signalerna försvinner och ersätt i stället med en sömnlöshet.

Urinvägarna påverkas också. Kaffedrickare urinerar större mängd urin än vad de har intagit i vätska. Vilket noterades av kvinnorna på kaffehusen redan under  1600–1700 talet.

Avslutningsvis skriver Samuel Hahnemann att: ”…medicin är en helhet. Men endast under vissa förutsättningar. Det är när medicinen är passande för fallet som är helheten. Att använda medicin som en dryck i ett annars friskt tillstånd är en smärtsam procedur och bevisligen en motsättning”.