Effekten av kaffe

Kaffehus och kaffekask
Kaffehus var ett populärt inslag i de större europeiska städerna under 1600–1700-talen.
När Stockholms första adresskalender utgavs år 1728 fanns det inte mindre än 15 förnämliga kaffehus i staden. I Sverige infördes kaffeförbud år 1766. Förbudet kompenserades med att befolkningen fick tillstånd att själva destillera brännvin och likörer. Staten upptäckte snabbt att de kunde beskatta kaffe med det hävdes kaffeförbudet redan år 1769. Sedan dess har beredningen och bryggningen av kaffe utvecklats i alla möjliga smakvarianter och temperaturer. I dag finns en internationell kafékultur där den svenska fikat blivit ett kännetecken för att träffas över en kopp kaffe och kanske med en kaka till att doppa i den bruna,
varma drycken.
Den nordiska specialiteten kaffekask, är en briljant förståelse av olika ämnens relation till varandra. Kaffe är en antidot till alkoholhaltig sprit och neutraliserar efterverkan av att ha druckit alkohol.

Första- och andra effekten
Homeopatins fader Samuel Hahnemann (1755–1843) skrev under sin tid i Leipzig år 1803 en artikel om kaffets effekter. Initialt skriver han om förstverkan och efterverkan av medicinska substanser. Idag är den första och andra effekten av kaffe väl omskrivna i dagspress och vetenskapliga artiklar. Men sambandet mellan Coffeas bredd som läkemedel nämns sällan och förståelsen är till stor del förlorad.
Den första effekten av ett ämne är oftast direkt motsatta den andra effekten av samma ämne. Exempelvis,
som vi alla har upplevt om vi har druckit kaffe, först blir vi pigga och aktiva, men senare på dagen upplever vi istället en onaturlig trötthet. Den första effekten är pigghet, aktiv tankeverksamhet, täta urinträngningar o.s.v. den andra effekten är trötthet, orkeslöshet och sömnlöshet. Den första eller andra effekten av kaffe kan ge en uppsjö med olika symptom hos de som är vane drickare av kaffe. Ifrån att ha känt sig glad och upprymd, kan det istället infinna sig en slöhet och lättja, kroppen upplevs som stel. Från att ha varit social och pratsam så börjar orden att poppa ut ur munnen utan eftertanke. Det goda humöret efterföljs av irritabilitet, de blir sorgsna och ger kritiska uttalanden. Från att ha känt sig sexuellt upptänd, så avtar lusten, vilket i sin tur leder till sterilitet hos både män och kvinnor. Tandvärk kan uppstå med en intensiv smärta, kinden blir uppsvälld och blir röd, framför allt om natten och till slut så trillar framtänderna ut ur gommen, är några av de symptom som Samuel Hahnemann noterade.
Nu för tiden serveras vanligtvis inte kaffe till små barn. Enligt Samuel Hahnemanns observationer, kan barn som dricker kaffe utveckla symptom som, stamning, blekhet och en slapp muskeltonus som försvårar gångförmågan. Barnet blir onaturligt livligt, men även missnöjd och finner ingen glädje i sina lekar.
Hos den vuxna vanedrickaren av kaffe påverkas många områden i organismen vilket skapar iatrogen sjukdom (symptom som uppkommer som en biverkan av ett läkemedelsämne) och är därför en oegenligt sjukdom (symptom som upphör när man slutat med ämnet). Samuel Hahnemann rekommenderade därför en långsam nedtrappning av kaffet hos vanedrickare för att mildra abstinenssymptomen som ofta inkluderar huvud- och muskelvärk.

Homeopatisk läkemedelsprövning av Coffea
Det var Johann Ernst Stapf (1788–1860) som genomförde läkemedelsprövningen av Coffea arabica
tillsammans med Samuel Hahnemann och andra läkare. J E Stapf var under åren 1822–1848 utgivare av
Archiv für die homöopathische Heilkunst, där den homeopatiska läkemedelsprövningen publicerades.
Det var senare T F Allen som tog in Coffea arabica i sin Materia Medica och som i dag finns utgiven på engelska.
Vid en homeopatisk läkemedelsprövning uppvisar en substans i början av prövningen en bild av symptom, för att i slutet uppvisa en helt annan symptombild (ett brett läkemedel).
Kaffe är ett praktexempel på en sådan substans.
Som sagt för de som vana att dricka kaffe är nog en del av symptomen bekanta och kanske vet vi
om att det är en effekt av kaffe, önskade eller oönskad. Kaffe har en mild laxerande första effekt med snabba tarmrörelser som leder till en för snabb peristaltik av tarmarna, så de viktiga näringsämnena i födan hinner inte absorberas och tillgodogöra kroppens behov av näring från födan. Sömnen påverkas också, från att i första effekten ha gett ett flöde av livliga tankar och idéer under förnatten och som i efterverkan leder till sömnproblem under efternatten. Det naturliga behovet av sömn som vid dagens slut som gör att vi vill gå
och lägga oss försvinner, det är när vi känner oss trötta i sinne och kropp, samt lite griniga och sura.
De signalerna försvinner och ersätts i stället med en kronisk sömnlöshet och utmattning. Urinvägarna påverkas också, kaffedrickare urinerar större mängd urin än vad de har intagit i vätska, vilket noterades
av kvinnorna på kaffehusen redan under 1600–1700 talet.
Däremot om Coffea förskrivs utifrån Simile-principen, så läks de upplevda sjukdomssymptomen
och hälsa kvarstår som resultatet.

Läkemedelssubstanser som föda
Avslutningsvis skriver Samuel Hahnemann i artikeln att: ”…medicin är en helhet. Men endast under vissa förutsättningar. Det är när medicinen är passande för fallet som är helheten. Att använda medicin som en dryck i ett annars friskt tillstånd är en smärtsam procedur och bevisligen en motsättning”. Framför allt saknas förståelsen om vad som händer i organismen när vi använder substanser som har medicinsk
inverkan på våra kroppar i vårt dagliga födointag.
Exempelvis nämner han andra ämnen som gärna används i vardagen och som också uppbringar först- och efter effekt som opium, choklad, ingefära, alkohol, vin, tobak, kinesiska- och örtte med flera. De är alla substanser som innehåller substanser med läkemedels verkan och borde därför aldrig användas som ett födoämne, utan endast som läkemedel.

En kaffedrickares uppvaknande
En gång i min ungdom, när jag sovit borta efter en kväll efter att ha dansat i Sörmlands skogar, mötte jag kaffe. När jag vaknade om morgonen, dagen efter var jag trött, öm i kroppen, törstig, hungrig men även lite surmulen och kände mig inte speciellt alert i huvudet. I huset där jag övernattat, satt det då i köket två äldre män och sippande på kaffe ur sina blommiga kaffekoppar. Så jag frågade dem om det fanns lite vatten eller någon mat jag kunde få?
–Nej, var svaret.
–Men lite knäckebröd kanske ni har att bjuda på? Pep jag fram…
–Nä, det enda vi kan bjuda på är en kopp kaffe.
Det var den första kopp med kaffe som jag drack i mitt liv. Drycken luktade förvisso gott men smakade avskyvärt. Nöden har ingen lag, så jag pinade i mig den mörkbruna varma drycken. Efter en kort stund öppnades livet åter för mig. Allt mitt obehag försvann. Jag kände mig pigg, alert skärpt, pratglad, kunde planera min dag, det onda i kroppen efter nattens dansande, var som bortblåst. Även törsten och hungern gick över efter en kopp med kaffe.
–Jag hade fått uppleva Coffea tostas magiska, palliativa, först verkan!

Källor:
Hahnemann S. The Lesser Writtings of Samuel Hahnemann. Sid. 391–410. ”On the effects of Coffea, from original Observation (1803). B. Jain Publisher Pvt. Ltd. ISBN: 81-7021-124-7
Allen T.F. The encyclopedia of pure Materia Medica. Coffea cruda sid. 435–442 samt Coffea tosta sid. 442–447. B. Jain Publisher Pvt. Ltd. Book code: B-2008
Eselböck G. Materia Medica Prima. Sidan 504–509
Swärd M. Simile- Den bortglömda läkekonsten