Åderlåtning
Författare: Monika S Swärd
Åderlåtning är ju ett förfaringssätt som var mycket populärt av de högre stånden och då tidens läkare som arbetade under 1700-talets senare hälft. Med filosofin att sjukdom endast bestod i sjuka och obalanserade vätskor. Så tillsammans med åderlåtning, som gick ut på att låta patienten tappa en hel del blod , lavemang behandling, svettningar, kräkningar och fontanell öppnande, behandlade man den sjuke. När han väl var död kunde man ju alltid skylla på att han var för sjuk.
Koppning
Författare: Monika S Swärd
Koppning är en behandlings metod . Förr i tiden använde man sig av kohorn. Man gjort hål i på dess spetsiga topp. Placerade den öppna, bredare delen av hornet mot huden som först blivit penetrerat av en så kallad koppnings kniv. För att sedan suga upp ett vakuum så att koppan fastnade. På medicinhistoriska museet på KI har de väldigt fina exemplar av utrustningen.
Man hade stor kunskap om var på kroppen man skulle applicera dessa koppor för att nå bot i olika inre organ. Oftast har antropologerna skrivit att den sattes på den onda platsen , men så kan ej ha skett. En rätt placerad koppa drar ut en koagulerad blod massa och en fel placerad koppa skapar en våldsam blödning. Koppning använd fortfarande framgångsrik utan de Tyska Heilpraktikna, och de Svenska Homiatrikerna.
I dagens läge används små glaskoppor som kan steriliseras i stället, för kohorn. De är också försedda med en pump, i stället för att suga upp vakuumet.
Läkeörter
Författare: Monika S Swärd
Örter, vi vet i dag med säkerhet att ört riket har kemiska varianter som ger bot. Redan i bibelns gamla testamente skrivs det att växterna finns på jorden för att ge oss föda och bota sjukdom.
Men förr i tiden tog man hänsyn till hela växten och man använde sig av jordens kraft, och naturens cykliska förlopp för att få ut det mesta möjliga kraft. Midsommar, midvinter, vår och, höstdagjämningen var extra kraftfulla för respektive växt. Det tog man också hänsyn till vid önskat bot.
Utifrån växtens beskaffenhet, utseende, plats att växa osv indikerade på växtens boteområde. Den läran kallas signaturläran. Många örter och växters namn finns med oss än i dag. Som Euprasia rostkoviana Ögon tröst, en oansenlig liten ört men som har genom tiderna botat och lindrat många slags ögonbesvär. Potentiella erecta Blodrot, Pulmonaria offencialis Lungört, Sanicula europea Sårläka med flera, talar sitt tydliga språk genom sitt namn vad de kan bota.
Mindre giftiga växter bryggde man te av. De användes också som om slag på den kropps del som skall behandlas. Hur många mödrar har väll inte upptäckt till sin stora glädje att deras barns öronhinnesinflammationer har botats med Lök och Vitkåls omslag .
Amuletter
Författare: Monika S swärd
Amuletter används ju än i dag . Allt ifrån ett ord t. ex. Gud bevara mig , till stenar eller amulett påsar innehållande olika kraft före mål. Något smycke vi fått ärva av någon kär och nära vi känner en speciell samhörighet med.
I de Nordindianska traditionerna skapar man bl.a. Ett knytte för sitt högre jag som kallas Hokhsidhe. I det skall finnas olika specifika örter, svärta från en nedslagen blixt, delar från djur man känner kraft i från. Sedan bärs den, tills det att personens högre jag är läkt och mogen för nya högre dimensioner. När det sker försvinner påsen, på ett eller annat vis.
För lycka och kärlek. Skapas en påse med Myskmadra, Sötväppling och Johannesört. Det intressanta är att det receptet är mycket, mycket äldre än dagens dokumenterade kunskap om Johannesörtens antidepressiva verkan.
Krans på dörren är också en gammal skyddsamuletts tradition, för att hålla onda andar från hus och familj. Myskmadran för familjefrid. Järnörten för fred och gott äktenskap. Lin för god skörd, fruktbarhet m.m.
Vanligt i dag är att se olika slags kvartskristaller runt halsen på både kvinnor och män.
Heliga källor
Författare: Monika S Swärd
Offer källor, de börjar ju bli lite moderna i dag . De så kallade trefalldighets källorna tycks ha överlevt Vite Krist, även om de har fått byta namn. Det gemensamma för att det skulle vara en bote källa var att den skulle rinna mot norr och ligga i ett dubbel kryss. ( läs en bok om jord strålning) och troligen ha en naturligt hög halt av mineraler.
I de norr rinnande bäckarna kunde man skicka budskap till gudarna i Asgård. Speciellt Odin som har sin plats i Norr, enligt den Nordiska traditionen. Så att han kunde vida befordra önskan tillbaka genom sina två korpar Hugin och Munin.
Även gamla förbrukade amuletter och sjukdom, kunde man sända i väg genom dessa heliga bäckar.
Källorna sägs besitta extra krafter för bot och källskådning under Midsommarens heliga dygn. Då kunde man bada för bot, skönhet och befruktning.
Daggkåpan Alchemilla vulgaris har alltid fascinerat mänskligheten. Då dess dagg inte är rester utav nattens fukt, utan en liten droppe vätska från växten själv. Gå barfota eller ännu häller rulla sig i dess dagg vid Midsommar, är av mycket stark botekraft. Det sägs att den kuren bevarar ungdomens skönhet.
Framför allt rent källvatten är fantastiskt gott att dricka.
Småfolket på gårdarna
Författare Monika S Swärd
De övernaturliga vållar sjukdom.
Enligt en kvinna på 20- talet som då var 80 år gammal sa :
”Här på Galtström finns det lika mycket folk, som man kan se, som man inte kan se.”
Hon menade därmed att för henne var det självklart, att tillvaron rymde lika många synliga som osynliga varelser. Den tron delades av de flesta. Men fanns det nu varelser, som man ej kunde se , så hade det uppenbart sina risker. Råkade man t.ex. komma ett osynligt väsen för nära, skada det, fördela det eller annars uppträda, så att det väckte dess vrede, blev man sjuk. Man fick Vitterbett och vad man nu kallat den åkomman, som blev följden av ett dylikt olyckligt möte. De flesta sjukdomar och speciellt invärtes sådana, komma på hastigt och häftigt, ansågs vara förorsakade av illasinnade andemakter, av något underjordiskt, eller av stygga avundsamma människor. Tänk på det du nästa gång du suktar efter grannens bil!
Ända in i dessa dagar offrar man till så kallade Älvkvarnar. Fördjupningar i en speciell offer sten eller häll på några centimeter i diameter. I dessa smorde man fett och offrade sina gåvor till älvorna, de som med sin skönhet kan ta en man rakt upp och ned eller än värre ifall du fängslas av Diserna kärlek och skönhet. För att för evigt försvinna in i dimmansrike Bergatagen blir du om du drack av deras ljung vin. Då gör du det för att stanna i deras värld för alltid.
Det kryllar av små folk i den Svenska folk traditionen, alla med kraft att bota eller skapa sjukdom. Tomten är en av de snällare, som vi än i dag ställer ut gröt till vid Midvintern, för att blidga hans makt. Trollen de ondskefulla, slemmiga varelserna har vi vuxna en förkärlek till via sagornas berättande. Vittror, Vättar, Rå, Älvor, Diser, Rackartyg är bara några av de många namn och benämningar som används på de små osynliga.